Två av dom värsta sakerna jag vet är höga höjder och skarpa ljud. Det innebär att jag har dragit mig länge för att byta batteri i brandvarnaren. Den sitter i taket, och det uppstår ett skärande ljud, om man bara kommer åt batteriet. Samtidigt har jag många gånger i samband med bränder läst om att folk har brunnit inne, eftersom brandvarnaren inte har fungerat. I morse fick jag så äntligen tummen ur och klättrade upp på min trappstege. Det momentet känns förstås ännu läskigare sedan Magdalena Ribbing ramlade ner från en och slog ihjäl sig. Hade jag kommit ihåg exakt hur högt brandvarnaren tjöt när man satte i det nya batteriet, kanske jag hade kommit på idén att använda hörselskydd. Nu ringde det i öronen bra länge efteråt. Att den fungerar fick jag helt ofrivilligt bevis för så fort jag kom ur duschen. Jag vet inte om grannarna blev så glada över en brandvarnare som skrek hysteriskt tidigt på söndagsmorgonen. Genom mitt huvud for en tanke om att något hade blivit fel, innan jag insåg vad den reagerade på. Jag slår alltid upp badrumsdörren när jag har duschat, och brandvarnaren sitter precis utanför den dörren. Klarar den inte vattenångan från min dusch, så är väl inte matlagning att tänka på. Vaktmästaren har förklarat för mig hur jag ska ställa in ventilationen när jag duschar. Jag har aldrig lyckats komma ihåg att göra det, men nu kanske jag blir tillräckligt motiverad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar