Jag kunde knappast klaga på hur busschaufförerna höll tiden i måndags. Bussen från Nybro skulle gå fem över nio. Jag stiger på halvvägs till Rondellen och dit brukar man få vänta en bra stund efter avgång innan den kommer. Som väl är tittar jag alltid åt det hållet den ska dyka upp ifrån även innan. Nu kom den när min klocka inte var mer än fem över. Den i bussen var nästan tio över, så jag får väl kolla upp om den där klockan går att lita på. I alla händelser hade chauffören tagit sig snabbare från stationen fram till mig än vad dom flesta brukar göra. Samma sak när jag skulle hem igen. Vid lasarettet kan bussarna vara nästan hur sena som helst. Nu skulle den komma 11:13 och exakt så mycket var klockan i bussen, när jag slog mig ner på min plats. Mer vårdinformation än vanligt fick jag under min utflykt. På bussen satt två yngre killar, varav den ene hade försovit sig. Han var mest bekymrad över hur länge larmet på telefonen ljöd, om man inte vaknade av det. Hans kompis redogjorde exakt för vilka skolor man måste gå och hur mycket praktik man måste få för att kunna bli kirurg. Tolv år skulle det ta sammanlagt, om jag förstod saken rätt. I foajén på lasarettet hörde jag ett samtal om förband som var mättade av blod och liknande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar