Att läsa dödsannonserna är inte speciellt upplyftande, med tanke på hur mycket yngre än jag många som har gått bort är. Jag vill ändå ha lite koll på vilka bekanta som har lämnat oss. På sistone var det först en kille som gick klassen över mig i skolan. Strax efteråt försvann en av dom sista länkarna till min barndom. Elisabeth var mamma till den kompis jag tillbringade mest tid hos som barn och hon blev 93 år gammal. Jag har inte träffat henne sedan jag var liten. Då gjorde jag det desto oftare, eftersom jag tillbringade massor av tid med hennes dotter. Dom hade bondgård, så där fanns gott om roliga lekplatser. När hon och hennes man överlät gården, flyttade dom till ett hus bara hundra meter från mitt föräldrahem. Ändå såg jag henne aldrig. När min mamma dog lämnade Elisabeth ett medkännande brev till mig i pappas brevlåda. När pappa blev sjuk, stannade hennes man till och pratade med oss som var i huset. Jag minns att han berättade att Elisabeth lagade mat åt honom varje dag, fast hon var nästan blind. Han gick bort långt före henne och Elisabeth verkar ha tillbringat dom sista åren på ett boende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar