Blogg 6/2 2022.

 Lördagslunchen var tänkt att bli con carne. Jag förstår om vän av ordning tycker att det fattas ett ord där, men mannen i mitt liv gillar inte chili, så vi kör utan det. Igår blev det desto mera lök istället, eftersom han hade tagit i rejält när han handlade det. Köttfärsen köpte han så pass tidigt i veckan, att jag hade lagt den i frysen för säkerhets skull. Mardrömmen i det läget vore att inte komma på att den var hårdfrusen förrän det var dags att börja laga mat. Flera gånger var jag på väg att skriva en lapp för att komma ihåg att tina den, men varje gång kom det någonting emellan. Hade jag kommit att tänka på den så fort jag steg upp igår, hade den förmodligen hunnit tina. Hade det hänt innan jag började laga mat, kunde vi ha ändrat i schemat och ätit den idag istället. Nu hade jag hackat drivor av lök och var rädd att den skulle förfaras. Jag gjorde ett tafatt försök att sätta ner plasttråget som färsen låg i i hett vatten. Sedan tog särbon över. Han har lite mer tålamod än jag, så han bytte till en plastpåse, som var tunnare. Den vände han sedan och trixade med, så vi fick mat på utsatt tid.