Stundtals blir det en dyrbar historia, när jag försöker mig på att laga mat. För något år sedan skulle jag öppna fönstret, eftersom det blev så hiskeligt varmt i köket. Då drog jag ner en stor spargris som gick om inte i tusen bitar så i alla fall i bra många. Nyligen skulle jag ha en stor bunke som stod längst in i ett skåp. Är man så klumpig som jag borde man förmodligen plocka ut allting som står framför först. Det gjorde inte jag, så en glaskaraff följde med ut på golvet. Fallet var inte mer än någon decimeter och den var visserligen av glas men tjock och robust. Ändå gick den sönder. Småbitar flög dessutom långt, för jag hittade en skärva ända ute i hallen efteråt. Den var visserligen pytteliten, men det hade säkert gjort ont att få den i foten. Nu får jag trösta mig med att jag nästan aldrig använde den där kannan. Så får jag försöka komma ihåg vad som har hänt, så att jag inte börjar leta efter den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar