Järnvägen på Öland lades ner samma år som jag föddes. Här i Nybro går den precis utanför mitt hus. Fast jag har bott här i över trettio år är jag fortfarande fascinerad av tågen som far förbi. Kommer det ett godståg har jag ett stort behov av att räkna vagnarna. Häromdagen innebar det att jag höll på att frysa ihjäl på kuppen. Jag hade gått ut på balkongen i vad som bara var tänkt att bli ett hastigt ärende. Jag hade således bara ett linne på mig, men när godståget passerade började jag ändå räkna vagnar. Det var 36 stycken, så det tog en stund för tåget att passera. Jag kan inte ens föreställa mig hur lång stoppsträckan måste vara för ett så långt tåg, ifall någon eller något oväntat skulle dyka upp på spåret. I det läget hjälper det nog inte hur bra reaktionsförmågan är hos lokföraren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar