Många av dom jag möter när jag är ute och promenerar har hundar. Den sista jag mötte under gårdagens promenad hade en pytteliten och förstås nästan onödigt söt hund. Min spontana kommentar var att ”det var den minsta idag”. Matte hörde uppenbarligen inte vad jag sa, för hon svarade att det såg så skönt ut inifrån, men att det var riktigt kallt när man kom ut. Jag brydde mig aldrig om att förklara vad jag egentligen hade sagt, men jag kommer att fundera bra länge på vad hon tyckte att jag sa. Det visade sig för övrigt att både hon och hunden var yrvakna, för hon hade jobbat natten innan. kommer man direkt från sängen fryser man ju ännu mera när man kommer ut. Det är en av anledningarna till att jag alltid har försökt få jobba kvällar eller nätter. Jag minns fortfarande hur jag frös när jag gick till jobbet i Oskarshamn tidiga morgnar, fast det är trettiofem år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar