Jag har alltid varit en godisgris av rang. Första vändan jag jobbade på Nordchoklad innebar det att jag gick upp ett kilo i veckan. Det var nog tur att det bara var en säsongsanställning inför julen. Senare var jag anställd där i flera år, men då måtte karaktären ha varit åtminstone något bättre. Vissa hävdade visserligen att man tröttnade på godiset, men som jag minns det var det mest dom som inte jobbade där själva. Även damerna som hade plockat praliner i många år brukade ta en chokladbit till kaffet. Fast dom var lite mera finsmakare och valde någon av dom nyare chokladbitarna. Det enda jag tröttnade på var lukten. Det kändes lite märkligt att det fanns parfym med doft av vanilj, när man själv ständigt luktade så efter jobbet. Vi hade en personalshop, där jag minns det som att vi fick köpa vissa varor till nersatt pris. För att vi inte skulle bära hem godis helt gratis, passerade vi en vakt vid utgången, när vi gick hem. Man fick trycka på en slumpväljare och om en lampa tändes skulle man visa upp sin väska. Det bars säkert hem en del i alla fall. Dom enda som jag minns åkte dit hade fyllt en hel sopsäck med godis. Den kastade dom ut från ett fönster på andra våningen och säcken sprack, när den landade på trottoaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar