Hjälp att välja.

Min version av att singla slant, när jag inte vet riktigt vad jag ska välja, är att be någon i närheten säga ett av två alternativ. Tyvärr finns det många som sjåpar sig, och verkar tro att det är dödsstraff på att välja "fel". Jag får väl på det hela taget skylla mig själv, om jag ber någon annan om råd. En annan sak är dom gånger då man helst vill bestämma själv. Då haglar dom goda råden och åsikterna om hur fel man gör. Dom två senaste dagarna har jag i alla fall haft tur med mina rådgivare. Igår valde jag mellan en ryggsäck med ugglor på och en med elefanter. Jag frågade den första bekanting jag träffade, och hon svarade ugglor direkt. På Kvantum idag gällde det tortilla. Jag antastade en ung kille i personalen. Han visade sig vara en fena på just det, och ställde adekvata följdfrågor, tills vi hade ringat in rätt förpackning. Mitt enda problem var att han började varje fråga med "Vill ni ha...". Jag föredrar att tolka det som att han menade mig och min familj eller åtminstone dom jag skulle äta tillsammans med. Ändå gnager misstanken att han hade fått lära sig att nia äldre människor. Jag får väl vara glad att han inte sa: "Vill tant ha...". Eller att det finns ungdomar som behandlar en med respekt för att man är äldre. Man läser ju så mycket om skithögar som utnyttjar äldres utsatthet till att till exempel lura dom på pengar.

Marknad.

Med tanke på att jag är ledig fem nätter, och att det är både marknad och bakluckeloppis, funderade jag faktiskt på att vara lite normal den här helgen. Ja, när det gäller det här med sovtider då, och försöka vända på dygnet. Men så insåg jag att jag förmodligen skulle sova över båda tillställningarna istället, om jag försökte. Jag bestämde mig för att göra som jag brukar och lägga mig efteråt. Idag var det dags för Nybro marknad, och vädret kunde man verkligen inte klaga på. Det såg inte ut att bli så mycket handlat, men jag pratade desto mer. Jobbar man på ett av Nybros största företag träffar man mängder av bekanta en sån här dag. Jag passade på att göra ett besök på Sportringen och ett i butik Julia, för att fylla på klädförrådet lite. Innan jag lämnade marknaden köpte jag en stor påse med blandade kolor, tre rullar soppåsar och en ryggsäck. Jag köpte en ny ryggsäck till jobbet så sent som vid årsskiftet, men jag har aldrig trivts med den. Den saknar småfack, och så går den inte att ställa på golvet utan att den ramlar omkull. Nu var ståndet med väskor det första jag såg när jag kom ner till marknaden. Frågan var om jag skulle ha ugglor eller elefanter på min, för båda var söta. Nu blev det ugglor. Så väldigt noga tittade jag aldrig på ryggsäcken innan jag bestämde mig. Jag konstaterade bara att det fanns ett par ytterfack. När jag kom hem hittade jag flera fack inuti väskan.

Tennisspel.

På Royalgames finns ett spel som egentligen utgår från patiensen Idioten, fast det är utformat som en tennismatch. Bilderna man får upp på tennisspelare tycker åtminstone jag påminner mycket om ett par som var i sitt esse långt innan Internet blev var mans tummelplats. Jag har funderat mycket på om det är en äldre person som har gjort spelet, någon som har sett det som en nostalgitripp eller bara någon som tycker att ansiktena på idrottsstjärnor från åttiotalet är mer välkända än dagens hjältar. När jag googlar på Björn Borg och John McEnroe inser jag för övrigt att dom fortfarande spelar tennis. Det finns tydligen seniortour och veterantour, så man kan fortsätta så länge man orkar.  

Facebookdiskussioner.

Natten som kommer är jag ledig, eftersom vi aldrig jobbar till röd dag. Imorgon skulle det ha varit dags igen, men då lade vi in lite arbetstidsförkortning, så nu är jag fri tills på måndag kväll. Det passar perfekt med långhelg, eftersom det är marknad på fredag och bakluckeloppis på söndag. Det är bara att hoppas att väderprognoserna infrias, för det ser ut att bli riktigt fint väder båda dagarna. Utomhusevenemang är ju grymt väderberoende. Minst halva nöjet går förlorat om det regnar, och så sent som för en dryg vecka sedan snöade det till och med. Det känns helt otroligt att det har slagit om så fort, men jag känner ändå att det brukar ske just kring Valborg. Redan för trettio år sedan eller så stod folk med täckjackor på sig runt Valborgsmässoelden. Dagen efter låg dom i bikini och solade på Svinö, när jag körde över bron till Öland. Nu är det många år sedan jag besökte något majbål, och ännu längre sedan jag ägde någon bil och kunde köra vart jag ville.

Nedan syns ett av dom fenomen jag gillar allra bäst med Facebook. Statusen som diskuteras är: “Det finns fler flygplan i haven än ubåtar uppe i luften”. I vilket annat sammanhang skulle över huvud taget en diskussion uppstå om var ubåtar hamnar när dom dör? Och hur skulle någonsin en kvinna som bor i Stockholm från min gamla brev- och slamvärld och en Kährsarbetare från Småland ha sammanstrålat för att dryfta sina åsikter i frågan? Jag tycker det är härligt hur ett oskyldigt och lite humoristiskt citat kan ge upphov till sånt här.

Rälsbuss.

Jag fick syn på ett foto av en rälsbuss på Facebook. Det intressanta med kortet (i alla fall för mig) var att hållplatsen den står vid ligger alldeles i närheten av mitt föräldrahem. Jag tror min mamma jobbade på olika järnvägsstationer när hon var yngre. Själv hann jag aldrig åka tåg på Öland, för järnvägen där lades ner samma år som jag föddes. Hållplatsen där jag klev på skolbussen när jag gick på högstadiet, ligger ungefär där fotografen har stått. Tänk så häftigt det hade varit att kunna åka rälsbuss till skolan i Mörbylånga istället för vanlig landsvägsbuss. Fast hade järnvägen funnits kvar hade det väl inte känts som något speciellt. Jag antar att folk som bor i Göteborg är så vana vid spårvagnarna att dom inte tänker så mycket på att dom är speciella. På Öland kan jag tycka att det borde ha varit en turistattraktion att kunna resa på järnväg längs med ön, men det vore väl lite för säsongsbetonat. När jag växte upp fanns bara banvallen kvar, men vi pratade ändå om den som "järnvägen".

Bluffmail.

Förra gången jag fick bluffmail från PostNord gick jag på det, och klarade mig undan datorstrul med en hårsmån. Det senaste mailet har varit på norska, och det har verkligen känts som bluff. Varför skulle posten i Sverige skicka ut ett brev på norska? Men dom har envisats, och när man väntar på paket blir man förstås orolig att man missar någonting trots allt. En morgon hade jag fått mail om att jag bara hade två timmar på mig innan paketet skickades tillbaka till avsändaren. Det läste jag inte förrän tidsfristen hade gått ut, men på kvällen kom ett likadant. Då hade jag fortfarande två timmar på mig. Jag gick in på PostNords webbsida, för att se om dom nämnde det där. Föredömligt lätt att hitta redan på startsida låg sedan en hel månad en länk till följande meddelande:
"Flera varianter på bluffmejl som ser ut att komma från PostNord. PostNord varnar för falska e-postmeddelanden, så kallade ”phishingmail”, där bedragare utger sig för att vara PostNord AB. Hur bluffmejlen ser ut varierar. Rubriken på mejlet kan till exempel vara ”Kuriren Har Inte levererat Paketet” eller ”Du har lösta paket”. Mejlet fortsätter oftast med: ”Courier kunde inte leverera det här paketet till dig.” Men det falska mejlet finns alltså i flera olika varianter. Det är inte PostNord som har skickat mejlet. Radera det utan att klicka på någon länk eller göra något annat som du uppmanas till i mejlet. Försök inte spåra paketet enligt instruktionerna. Så länge du inte klickar på något i mejlet riskerar du mest troligt inte att få några negativa konsekvenser av meddelandet. PostNord är inte avsändare av dessa mejl och kan tyvärr inte göra något åt att de skickas ut av bedragare. Vi kan bara vädja till dig att inte göra något annat än att slänga meddelandet så fort du fått det." 

Glas och lurar.

I helgerna har jag glasögon och hörlurar på båda mina favoritplatser, fast olika uppsättningar. Vid datorn använder jag närprogressiva glas, vilket innebär att jag slipper sitta och luta huvudet bakåt när jag ser på skärmen, utan kan titta rakt fram. Jag är ändå inte helt blind på längre håll, och när jag nu googlar på det konstaterar jag att det möjligen kan vara rumsprogressiva glas jag har. Mycket bra är dom i alla fall. Egentligen kan jag tycka att dom borde fungera till tv och broderi också, men det har jag testat. Det kändes inte bra, så där har jag ett par vanliga, progressiva glasögon. Broderiet jag håller på med just nu är för övrigt så pilligt, så jag skulle behöva förstoringsglas. Hörlurar använder jag mest för grannarnas skull, eftersom jag är uppe på nätterna även i helgerna. Eller för min egen då, för att jag ska slippa dämpa ljudet. Det sover folk någon meter både från dator och tv, och väggarna är tunna som papper. Med ljudet rakt in i öronen hör till och med jag vartenda ord dom säger på tv:n. När jag började spela dataspel för sexton år sedan, hade jag inte ens ljudet på när jag spelade. Numera är det halva upplevelsen, och ju mer det smäller och lever, desto roligare är det. Det händer att jag väljer bort spel, för att dom saknar ljudeffekter. Å andra sidan dissar jag andra spel, där det inte går att stänga av bakgrundsmusiken. Den tycker jag däremot enbart är störande. På jobbet är det för övrigt också glasögon och hörlurar som gäller. Det är mest våra pyttesmå dataskärmar jag inte skulle se utan glas, men dom har säkert en positiv inverkan på hur jag sköter mitt jobb också. Lurarna där är egentligen hörselkåpor, men för mig ger dom framför allt en möjlighet att lyssna på musik.