Glas och lurar.

I helgerna har jag glasögon och hörlurar på båda mina favoritplatser, fast olika uppsättningar. Vid datorn använder jag närprogressiva glas, vilket innebär att jag slipper sitta och luta huvudet bakåt när jag ser på skärmen, utan kan titta rakt fram. Jag är ändå inte helt blind på längre håll, och när jag nu googlar på det konstaterar jag att det möjligen kan vara rumsprogressiva glas jag har. Mycket bra är dom i alla fall. Egentligen kan jag tycka att dom borde fungera till tv och broderi också, men det har jag testat. Det kändes inte bra, så där har jag ett par vanliga, progressiva glasögon. Broderiet jag håller på med just nu är för övrigt så pilligt, så jag skulle behöva förstoringsglas. Hörlurar använder jag mest för grannarnas skull, eftersom jag är uppe på nätterna även i helgerna. Eller för min egen då, för att jag ska slippa dämpa ljudet. Det sover folk någon meter både från dator och tv, och väggarna är tunna som papper. Med ljudet rakt in i öronen hör till och med jag vartenda ord dom säger på tv:n. När jag började spela dataspel för sexton år sedan, hade jag inte ens ljudet på när jag spelade. Numera är det halva upplevelsen, och ju mer det smäller och lever, desto roligare är det. Det händer att jag väljer bort spel, för att dom saknar ljudeffekter. Å andra sidan dissar jag andra spel, där det inte går att stänga av bakgrundsmusiken. Den tycker jag däremot enbart är störande. På jobbet är det för övrigt också glasögon och hörlurar som gäller. Det är mest våra pyttesmå dataskärmar jag inte skulle se utan glas, men dom har säkert en positiv inverkan på hur jag sköter mitt jobb också. Lurarna där är egentligen hörselkåpor, men för mig ger dom framför allt en möjlighet att lyssna på musik.