Vinter.

Igår kom vintern till Nybro. Jag har förstått att vissa tycker att det är mysigt. Personligen förstår jag inte alls det mysiga i att bli kall och blöt, när snön blåser in genom minsta glipa i det man har virat in sig i. Tungt är det att gå i, och farligt när man riskerar att halka omkull för varje steg. Jag ville åtminstone inte bryta något under vinterns allra första snöfall, så jag trädde broddar på kängorna när jag gick till jobbet. Det var knöligt innan jag kom iväg, eftersom golven blir förstörda om jag går i dom inomhus. När jag väl traskar runt i snön har jag en tendens att tappa dom. Det innebär att jag får titta ner på mina fötter var tionde meter, för att slippa gå så långt tillbaka och leta efter dom. Som jag minns det är det inte så mycket roligare att köra bil. Jag kvaddade själv en bil när det var snöslask en gång på åttiotalet. En av småkillarna på jobbet berättade hur han hade försökt göra en omkörning på vägen dit igår. Han hade fått ge sig, när bilen hela tiden gled tillbaka i dom uppkörda hjulspåren. Han skyllde på att hans bil var för lätt. Min åsikt är att ingen vettig människa ägnar sig åt omkörningar i det väglaget. Det finns tydligen en anledning till att man läser om trafikolyckor hela tiden. Nybro kommun hävdar att dom skottar cykelbanorna allra först, när det kommer snö. Idag var dom endera dom enda som inte hade hört talas om att snön var på väg, eller också jobbar snöröjarna kontorstider. Jag fick då pulsa i hyfsat hög snö när jag tog mig hem från jobbet runt halv sju i morse.

Sjätte november.

Så länge jag gick i skolan handlade dom flesta av mina dagboksanteckningar om den. Inte så konstigt i och för sig. Numera känner jag det som att jag mest är på jobbet, fast jag bara jobbar fyra nätter i veckan. I skolan gick jag fem dagar, och på högstadiet åkte jag buss dit och hem igen. Det tog en stund, eftersom det var rena skolbussar. Folk steg av respektive på längs hela rutten, och jag bodde i slutet av den. Den sjätte november 1975 bakade vi vetebullar i hemkunskapen. Sedan sprang jag Kvarnloppet på 12:44. Tyvärr minns jag inte hur långt det var, bara att det gick uppför en lång backe till en kvarn. Därav namnet. 1979 och 1980 åt jag pizza detta datum två år i rad. Ena gången med två killar och andra med en tjej. 1982 hade jag däremot familjen hemma hos mig och bjöd dom på kalops. Jag undrar om jag ens har lagat det sedan dess. 1986 permanentade en kompis mitt hår den sjätte november. Jag höll mest på med det för att torka ur mitt feta hår lite. När man når en viss ålder har man tydligen inte fett hår längre, så då fick jag mjäll av det istället. Dom sista korten på mig med krullpermanentat hår har bra många år på nacken. Det bifogade är från 1993, och barnet jag pussas med är brorsdottern. Två år senare hällde jag om vin. Jag tror det var på mitt dåvarande jobb jag fick lära mig att göra någon variant på juice, socker och jäst. Speciellt gott var det inte, men full blev man, och det var väl huvudsaken när man var yngre. Numera blir jag packad av så lite att jag skulle kunna kosta på mig betydligt dyrare viner än vad jag köper.

Inneväder.

Att jag veckohandlade redan i torsdags kändes som en extremt bra idé, när vinterns första snö kom i fredags morse. Även om det inte lade sig speciellt mycket på gatorna, så är det verkligen inte kul att cykla när det snöar. Inte när det regnar heller, och det har det gjort sedan dess. Det blåser dessutom rakt på mitt sovrumsfönster för ovanlighetens skull. Då hör man verkligen hur mysigt det är att få stanna inomhus i värmen. Det ultimata vore förstås om det slutar tills imorgon, när jag måste ut, men jag misstänker att det bara övergår i snö igen. Jag kom för övrigt ihåg att putsa glasögonen jag använder när jag handlar, innan jag ställde undan packväskorna till nästa helg. Dom såg inte så rena ut innan, och inte blev det bättre när jag råkade skaka till på purjolöken jag köpte i torsdags. Den var tydligen nysköljd, för jag fick vatten på glasögonen. Annars funderar jag mest på skyltarna i grönsaksavdelningen på Kvantum. Det finns ekologisk purjo och vanlig. På den ena står det purjolök och på den andra purjorlök. Jag har funderat mycket på om det ska vara så, eftersom ingen ändrar den. Personalen ser den ju rimligtvis oftare än vad jag gör. Idag är det röd dag, så igår kom lördagstidningen på rätt dag för mig för en gångs skull. Det var visserligen en fredagstidning, men den innehöll både det stora korsordet och alla extra familjeannonser som brukar finnas på lördagarna.

Torgny.

På östra Öland, där jag växte upp, var nöjeslivet aningen begränsat. Centerns ungdomsförbund anordnade dans i någon bygdegård ibland, och mamma och jag gick en kurs i gammaldans en gång. Vilka som anordnade den minns jag inte ens. 1974 kom i alla fall Torgny och startade upp en lokal version av Ungdomens röda kors. Jag var tretton, och föll som en fura för den elva år äldre mannen. Han har levt kvar i mitt minne som en stor del av mitt förflutna i alla år. Jag har hört att saker och ting är mindre än man minns dom, om man kommer tillbaka som vuxen, och det verkar gälla även tidsmässigt. När jag kollar dagboken nu, rör det sig om ett halvår, då jag träffade honom en handfull gånger. Förutom dom vanliga mötena hade vi en luciafest och ett par discon. Vad som hände med URK minns jag faktiskt inte. Om det var föreningen som lades ned i min lilla byhåla, eller om det var jag som tröttnade. Förundrad är jag hur som helst över att ett halvår på sjuttiotalet har känts som en så stor del av mitt förflutna i alla år, och att mannen som startade upp lokalföreningen lämnade så djupa avtryck. En flamsig nybliven tonåring gjorde av förklarliga skäl inte lika djupt intryck på honom. Jag sprang på honom på något event i Kalmar tio år senare, och då kom han inte ihåg mig över huvud taget. Idag såg jag hans dödsannons. Han blev 66 år gammal.

Kallt.

Det må ha varit soligt idag, men kylan som råder lockar inte mig att tillbringa mer tid än absolut nödvändigt utomhus. Så när jag hade tid hos frissan i morse passade jag på att veckohandla samtidigt. Kvantum ligger bara ett par hundra meter från salongen, och båda ligger i andra änden av stan mot var jag bor. Det som skulle till förpackningsåtervinningen cyklade jag runt med, när jag skulle till jobbet igår kväll. Då låg temperaturen nära noll, och det blåste halv storm. Det var som att cykla rakt in i en isvägg. Efter jobbet i morse tog jag alltså mina packväskor med mig, och blev klippt och fick ögonfransarna färgade, innan jag fortsatte till Kvantum. Ljusslingan i lampan med älvan har börjat lysa dåligt, så jag tänkte köpa en ny. Nu när jag har lyckats få dit den en gång, är det ju inte så svårt att byta. Det var förstås en fördel att komma på det såhär i november, när det finns sånt i butikerna. Slingan jag har nu köpte jag på nätet. Jag tänkte passa på att bunkra upp med kupéljus också, för det har dom inte heller annat än till jul. Glad i hågen traskade jag ut till julmarknaden, bara för att upptäcka att den inte hade öppnat ännu. Jag har läst på nätet om butiker som har sålt julsaker i minst en månad redan, men på Kvantum i Nybro finns dom inte ens att köpa i november. En i personalen från en annan avdelning ringde till och med och frågade åt mig, men dom hade inte prissatt grejorna ännu, så jag kunde inte få köpa det jag behövde. Annars fanns det. Lite extra retfullt kändes det att julmarknaden öppnar imorgon. En vanlig vecka är det på fredagen jag handlar.

Bloggen.

I min värld lever datorer och Internet sitt eget liv, och när det gäller att länka mina blogginlägg till Facebook blir det extra tydligt. Tills för några veckor sedan hade jag enbart lyckats få till en neutral länk som inte på något vis antydde att det fanns ett nytt inlägg. Jag hade gett upp och kopierade bloggtexten i en anteckning på Facebook istället. När jag då försökte igen fick jag upp en delning med rubrik och början av texten. Jag ville gärna ha en bild också, och det visade sig att på andra eller tredje försöket fick jag det. Det gäller bara att vara envis varje gång jag vill dela. Ett tag såg länken ut precis som jag ville med bilden från det aktuella blogginlägget. Sedan började den lägga in ett kort från min presentation istället. Det tråkiga med det var att det blev samma kort varje gång. Någon gång har det till och med hänt att Jag har godkänt ett inlägg med det fotot, men när jag har kollat på Facebook har kortet från Blogginlägget visats där. Dom senaste gångerna har det varit rätt bild och rubrik, men istället för början på inlägget har min presentation från bloggen kommit med. Det får duga, för då syns det åtminstone att det är ett nytt blogginlägg. Fast det känns onödigt spännande att aldrig veta hur det blir framöver. Korten sitter förresten vid sidan av länken ibland och ovanför ibland. Jag har ungefär samma problem med min presentation på Facebook. Där hade dom lagt bilderna så snyggt med en större till vänster och tre mindre till höger. Plötsligt ändrade det sig och blev fyra lika stora i en fyrkant. Nu har jag fått till det som jag vill igen, men jag har ingen aning om hur länge det varar.

Upplärning.

Natten som gick började en tjej som jag ska lära upp på vår avdelning. Ja, tjej och tjej... Hon är nästan lika gammal som jag, så jag får hjälp att höja medelåldern på strängen. Dom festa från Lernia är i tjugoårsåldern, medan vi Kährsanställda börjar bli lite till åren. Det innebär att det inte är någon nybörjare jag har med att göra, så det är inte så betungande att lära henne vad vi sysslar med på just vår avdelning. Det blir förstås ändå en del pratande och förklarande. Senast jag skulle göra något liknande fick jag ta över en nästan färdigupplärd kille från någon annan. Det kom väldigt plötsligt en kväll när jag hade gått till jobbet fast jag hade extremt ont i halsen. Då blev det jobbigt med allt pratande. Igår hade jag inte ont innan vi började, men vid sex i morse hade jag pratat så jag var hes. Flickans sambo har lärt upp en del av våra maskinoperatörer, så hon fick lova att inte berätta för honom hur ostrukturerad jag är. Jag har ingen aning om hur man borde lägga upp en upplärning, så hon hänger på mig och jag visar henne lite av allt. Förhoppningsvis fastnar det efterhand. När jag började på kära Kährs hade vi en upplärningssträng, där man fick titta ordentligt på bitarna och lära sig sortera i lugn och ro, innan tempot ökade. Jag fattar inte ens hur dom som kommer nu lyckas lära sig någonting vid ett löpande band som går i full fart.