Torgny.

På östra Öland, där jag växte upp, var nöjeslivet aningen begränsat. Centerns ungdomsförbund anordnade dans i någon bygdegård ibland, och mamma och jag gick en kurs i gammaldans en gång. Vilka som anordnade den minns jag inte ens. 1974 kom i alla fall Torgny och startade upp en lokal version av Ungdomens röda kors. Jag var tretton, och föll som en fura för den elva år äldre mannen. Han har levt kvar i mitt minne som en stor del av mitt förflutna i alla år. Jag har hört att saker och ting är mindre än man minns dom, om man kommer tillbaka som vuxen, och det verkar gälla även tidsmässigt. När jag kollar dagboken nu, rör det sig om ett halvår, då jag träffade honom en handfull gånger. Förutom dom vanliga mötena hade vi en luciafest och ett par discon. Vad som hände med URK minns jag faktiskt inte. Om det var föreningen som lades ned i min lilla byhåla, eller om det var jag som tröttnade. Förundrad är jag hur som helst över att ett halvår på sjuttiotalet har känts som en så stor del av mitt förflutna i alla år, och att mannen som startade upp lokalföreningen lämnade så djupa avtryck. En flamsig nybliven tonåring gjorde av förklarliga skäl inte lika djupt intryck på honom. Jag sprang på honom på något event i Kalmar tio år senare, och då kom han inte ihåg mig över huvud taget. Idag såg jag hans dödsannons. Han blev 66 år gammal.