Terror.

Jag konstaterar i vanlig ordning att var och en står sig själv närmast. När minst 70 människor dödades, varav ett 20-tal barn, och över 400 personer skadades vid en giftgasattack i Syrien i veckan, såg jag knappt en enda kommentar om det i mitt Facebookflöde. När terrorn drabbar Sverige kommer saken i ett helt annat läge. Idag handlar det mesta om vad som har hänt i Stockholm. I mindre städer som Kalmar patrullerar tydligen poliser med automatvapen. Nybro däremot verkar vara för litet, för här hade ingen sett någon polis, om jag förstod saken rätt. Att jag inte har varit ute och kollat upp saken själv beror mest på att vårvädret fortfarande är i kyligaste laget för mig. Mina små problem ligger sålunda ännu så länge på en helt annan nivå än krig och terror. Som igår när jag kom till Kvantum och plockade fram min shoppinglista. Jag har verkligen ingen som helst aning om vad jag borde handla utan den, och nu stämde den inte alls. Jag trodde först att jag hade gjort en miss när jag skrev den, men insåg att det var förra veckans lista jag tittade på. Paniken var fullständig i två sekunder. Sedan hittade jag rätt lapp i en annan ficka. Att jag har glömt den helt kan jag bara minnas har hänt en enda gång. Då stoppade jag den i bakfickan på jeansen, innan jag bytte byxor. Nästa lilla förtretlighet igår var när dom uppenbarligen hade bytt programvara i betalterminalen. Kommandona var lite annorlunda, och jag gillar verkligen inte förändringar.

Husmorsbestyr.

Igår fick min lilla diskmaskin spatt på riktigt. När den var klar hade den diskat vissa saker, men hoppat över andra helt. Jag har varit med om liknande händelser, men då har det varit ungefär samma resultat i hela maskinen. Vad som hände nu är högst oklart. Det enda jag kunde komma på att göra var att rensa silen. När jag kom till jobbet mötte jag min speciella rådgivare i husmorsfrågor. Hon tipsade mig om att det finns rengöringstabletter till diskmaskinen. Om inte annat kommer det att lukta gott efteråt. Märkligt att ingen har berättat för mig om dom, när jag har gnällt om dålig lukt i köket. Nu är dom i alla fall inköpta. Diskmaskinen går för fullt ute i köket, men disken är urplockad. Avancerad rengöring pågår. Dagens besök på Kvantum började jag med att panta burkar och flaskor. Det sitter numera två olika rör intill maskinen, där man kan donera pantkvittot till välgörenhet. Sånt ger mig beslutsångest, men nu insåg jag att det ena röret var uppsatt av Lions. Där är en tidigare arbetskamrat, numera pensionär, medlem, så det känns som om jag borde gynna dom. Jag träffade henne och hennes kamrater i gula jackor, senast när dom höll på att pynta Nybro inför påsken. Fjädrar är tydligen inte politiskt korrekt längre, så i år sitter det olikfärgade band i ruskorna. Det ska bli intressant att se vad dom hittar på att ersätta småbjörkarna med, när det blir fel att hugga ner dom för ändamålet.

Rätt klädd.

En av fördelarna med att jobba nattskift den här årstiden är att det är lika varmt (eller snarare kallt) när man går till jobbet som när man går hem igen. Jag minns fortfarande vad en kille sa som jag jobbade ihop med på Nordchoklad för trettio år sedan. Att man borde ha en skylt runt halsen när man gick hem på eftermiddagen, där det stod att man hade gått hemifrån klockan fem på morgonen. Bara så att folk slapp undra varför man hade täckjacka på sig i sommarvärmen. I måndags kväll när jag kom till jobbet träffade jag en kille som hade samma problem åt andra hållet. Han hade tagit motorcykeln till jobbet på eftermiddagen, när det var soligt och varmt. Halv elva på kvällen såg inte en hojtur lika lockande ut. Han var nog glad att han inte hade så många mil hem. Jag har alltid hört att man ska svettas in våren, så jag antar att jag borde ta till vinterjackan igen. Den här veckan har jag vägrat så långt. Allting känns så mycket lättare och smidigare med fleecejackan, även om det innebär att mina händer aldrig hinner tina upp på vägen till jobbet. Dom känns fortfarande som isklumpar när jag kommer fram. Hemvägen går bättre, för då är jag uppvärmd efter att ha slitit med träbitarna hela natten. Ikväll har jag planer på att ta cykeln. Då behöver man åtminstone inte vara utomhus lika länge.

Adressetiketter.

Det händer att någon vill att jag gör deras adressetiketter, fast jag misstänker att alla har tillgång till egen dator numera. Dom senaste gångerna har etikettprogrammet och min skrivare inte kommit överens riktigt, så planen var nog att säga nej i fortsättningen. Men så kom det ett brev från en tjej som enbart hör av sig via snigelpost. Jag känner lite extra för henne redan innan. Nu hade dessutom hennes syster gått bort, så jag hade inte hjärta att göra annat än att försöka. Förra gången jag gjorde etiketter till henne gav jag upp att få det som jag ville till slut. Halva arken blev okej, så jag skrev helt enkelt ut dubbelt så många, och klippte bort det som var fel. Den här gången tog jag ett steg bakåt i utvecklingen istället. Innan jag började med ett speciellt etikettprogram gjorde jag mina etiketter i Works. Som väl är har jag insett att man sparar så mycket man bara kan i datorn, så det var bara att öppna ett sånt dokument och byta bilderna i det mot dom kompisen ville ha. Lite mer pyssel blev det, men det blev betydligt mindre blod, svett och tårar än förra gången.

 

DVD-skivor.

Inspelningsbara dvd-skivor var en av dom saker som kunde vara svåra att få tag på i Nybro, tills jag upptäckte att det fanns på Kvantum. Där var dom visserligen förpackade i något som tydligen kallas spindel, men plastfodral fanns att köpa separat. Åtminstone tills jag behövde nya senast, och det plötsligt inga fanns. Jag hämtade till och med en i personalen för att dubbelkolla, och vi konstaterade att dom hade utgått. Hennes version var att allt sånt var på väg ut, men i så fall kan det tyckas lite märkligt att det fanns mängder av skivor i olika varianter. Hon hade flera olika förslag på var jag kunde få tag i fodral, men jag tycker ändå det verkar fånigt att man ska behöva köpa skivorna på ett ställe och fodralen på ett annat. Jag fattar inte riktigt hur man tänker, om man säljer lösa skivor och inga fodral. Om det inte är så att skivorna också är på väg att försvinna, nu när jag äntligen har hittat dom. Jag tänkte hålla ett öga, och se om jag borde passa på att bunkra. I värsta fall hade jag väl fått börja köpa dom på nätet som allting annat som inte finns i Nybro. Till slut bestämde jag mig för att det var sånt man ångrar att man inte passade på att köpa medan det fanns. Skivor som borde räcka livet ut för mig tar knappast någon plats alls i dom där spindelförpackningarna, och då kan dom lika gärna ligga hemma hos mig. Möjligen blir dom överflödiga om till och med jag inser att dvd-skivor är hopplöst ute. Jag tror fortfarande jag har färgband kvar till den elektriska skrivmaskinen som står på vinden. Den har jag inte använt sedan jag skaffade dator för sjutton år sedan. Å andra sidan verkar vinylskivorna ha fått en renässans, så man vet aldrig vad som kommer tillbaka.

 

Förvirrad.

Förvirringen firar nya triumfer hela tiden här. Varje fredagsmorgon brukar jag bli besviken när jag hämtar morgontidningen, eftersom det borde vara lördag när jag har varit ledig natten innan. Den här helgen kom lite senare, eftersom vi jobbade i torsdags natt, så då blev det plötsligt tvärtom. Jag hämtade det jag trodde var fredagstidningen, och blev helt förskräckt när den innehöll ett helt uppslag extra med dödsannonser. Set var redan lördag, och av någon anledning annonserar dom flesta sina anhörigas bortgång den dagen. Det är flera veckor sedan jag hämtade ett paket som hade skickats med DHL på Kvantum. Inget annat företag har erbjudit möjligheten att få paketet dit, och nu i helgen upptäckte jag varför. Jag handlade på Apotea, och insåg plötsligt att det fanns rullister under fraktföretagen, där man kunde ändra utlämningsställe. Att Gulf är det som står överst beror troligen på att jag har närmast dit hemifrån. Däremot har jag inget annat ärende åt det hållet. Jag kollade Dimoda, som jag skickar efter mina doftljus från, men hos dom kunde man tyvärr inte välja. Nåja, Apotea är ett klart fall åt rätt håll, för det är där jag handlar mest och oftast.

 

Första april.

Idag är det exakt 27 år sedan jag flyttade till Nybro. På sjuttiotalet gick jag i grundskolan, och dom flesta av mina dagboksanteckningar handlar om den. Den första april 1976 badade vi bastu på gymnastiklektionen. Det var skönt, har jag skrivit, så min känslighet mot hög värme kom uppenbarligen först senare. Nu har jag inte varit inne i en bastu sedan jag höll på att svimma vid bastubad för 25 år sedan eller så. På hemkunskapslektionen 1976 gjorde vi kålsoppa. Året därpå hade vi ett prov i engelska, som jag inte hade kunnat plugga till, eftersom jag hade varit sjuk. 1978 var den här dagen en lördag, så då var jag på Sandra och dansade tillsammans med min dåvarande pojkvän. Han fyllde år på söndagen, så efter midnatt var det kutym att lämna en lapp till orkestern, som gratulerade från scenen. Då fyllde han 29, så imorgon blir han 68. Hans födelsedatum minns jag av någon anledning bättre än flickans på bilden, fast vi umgicks senare. Det kanske har med närminnet att göra. Dom båda är hur som helst jämngamla, men hon fyllde igår. 1987 var jag hemma hos henne den första april, eftersom hon hade fyllt år dagen innan. På kortet är hon 33 och jag 21. Den enda skillnaden jag ser på mig själv 35 år senare är att tuttarna sitter där dom ska alldeles av egen kraft. Man får väl ta det som en välsignelse att jag inte ser att resten av mig har förfallit lika mycket. Gott om barn verkar det hur som helst tillverkas runt midsommar, för när jag flyttade till Nybro träffade jag en man som har födelsedag idag. Min svägerska fyllde också i veckan. För precis 22 år sedan firade vi det lördagen efter, så då var jag full den första april.