Barnbarn.

Kortet nedan föreställer mig och mitt barnbarn. Det märkligaste med det är att jag inte ens har några barn. En annan udda detalj är att barnet inte skriker i högan sky. Såna där små har en tendens att göra det så fort dom kommer till mig. Hon lät betydligt mer missnöjd när jag var ute och drog henne i vagnen, men jag var uthålligare än hon, så till slut somnade hon av ren utmattning. Ålder före skönhet, om man nu kan tillämpa det talesättet på den här situationen. En mycket trevlig liten person med andra ord. Hon heter Mira, och är två månader gammal. Igår träffade jag henne för första gången, då jag var hembjuden till hennes riktiga morföräldrar. Jag fick skjuts dit och hem av brorsonen och hans sambo. Vi blev bjudna på bland annat snittar och vitlöksbröd till välkomstdrinken, när vi kom. Så blev det grillat med en massa goda tillbehör och tårta, glass och paj till kaffet efteråt. Sommaren kom den här veckan, så vädret kunde vi verkligen inte klaga på, även om det blev svalare än jag hade trott framåt kvällen. Jag hade inte ens tagit med mig någon extra tröja, så jag fick låna en, när vi blev sittande ute till sent. Jag är ingen utomhusmänniska annars, men att sitta kvar ute när det blir mörkt och dricka öl och prata strunt, ger mig känslor av både sommar och ungdom. 

Städa med fötterna.

Jag packade upp någonting jag hade fått med posten i köket. Bland förpackningsmaterialet fanns en liten påse med silikonkulor. Påsen hade gått sönder, och det kändes som om kulorna hade fått eget liv. Dom spred sig över köket, fast jag försökte hejda dom. Dom var små, runda och genomskinliga. Det innebar att dom rullade iväg lätt, och att jag inte såg dom. Jag bara hörde när dom trillade i golvet. Jag dammsög köksgolvet noga, men ändå händer det fortfarande att jag hittar någon kula med fötterna. Då får jag lägga mig på knä och känna mig fram till den, eftersom dom är snudd på omöjliga att se.

Dagens cykeltur.

Hur andra nattarbetare bär sig åt för att vända på dygnet varje helg är ett mysterium för mig. Den här helgen var jag i alla fall tvungen att försöka, eftersom jag är bortbjuden imorgon. Istället för att cykla till Kvantum i morse tog jag bara en snabb dusch och kröp ner i sängen. Jag vaknade efter tre timmar, och kunde inte somna om. Det som hade hänt om jag hade nöjt mig med så lite sömn, är att jag hade slocknat vid sju ikväll och inte kunnat sova längre än till klockan fem i morgon bitti. Har jag varit uppe så tidigt blir det knappast någon trevlig lördagskväll. Det jag däremot kunde göra idag var att stiga upp och ge mig iväg och uträtta mina ärenden, och sedan lägga mig ett par timmar till när jag kom hem igen. Det finns ingen gång det är så skönt att ligga och vila som när jag har varit ute och cyklat. Sommaren kom i veckan, så efter att ha haft vinterjacka förra helgen gick det inte att ha mer än linne på sig idag. Jag skulle hämta två olika paket, och hade sån tur så sms och det tredje kom precis när jag skulle ge mig iväg. Hem från jobbet i morse hade jag sällskap av en nuvarande arbetskamrat. På posten träffade jag en som har bytt jobb och utanför Kvantum en som har gått i pension, så idag har jag varit riktigt social.

Tangentbord.

Innan jag skaffade dator hade jag en elektrisk skrivmaskin, som jag skrev på. Jag minns fortfarande efter alla år hur mycket lättare tangenterna var att trycka ner, när jag blev med dator. Dom senaste veckorna har det gått bakåt med det. Mitt tangentbord har några år på nacken, och börjar bli trögt. Jag antar att en ordentlig dammsugning av det kunde vara en bra idé, men sedan jag läste om någon som hade sugit bort en tangent vet jag knappt om jag vågar. Lite känns det som att det jävlas med mig, för det är alltid dom bokstäver jag vill ha med som missas. Råkar jag komma emot fel bokstav behöver jag bara nudda för att den ska komma med i texten. Jag såg Carl Bildt på tv en gång, och förundrades över hur han hamrade på sin dator. Nu tenderar jag att göra likadant, för att vara säker på att få ned det jag vill. Lite intressant är det att jag knappt ens har övervägt att investera i ett nytt tangentbord. Speciellt om man betänker hur många gånger jag har bytt mus under dom här åren. Det blir lite beslutsångest också, om jag ska köpa nytt tangentbord. Jag har ett svart, som jag tycker är svårt att se på nätterna, så jag har funderat på att köpa ett vitt, som jag hade till min första dator, nästa gång. Rent utseendemässigt tycker jag att det svarta är snyggare, men å andra sidan är det sällan någon annan än jag inne i mitt sovrum som ser det.

Telefonväckning.

Det skulle inte bli mycket sömn för mig på dagarna, om jag inte stängde av signalen på telefonen. Idag verkar den ha plingat och spelat mer än vanligt. Jag har fått mess från två olika leverantörer om paket som ska hämtas. Så har en dam ringt från Nordea. Hon hade dessutom lämnat ett meddelande, och då tror jag det kommer ett extra mess efteråt som informerar om det. Det hon sa var att hon skickade mig en kundpost till Internetbanken istället, när hon inte fick tag i mig. Det kunde vara bra att veta, för hos Nordea ser man inte att man har fått ett meddelande, förrän man loggar in på banken. Avanza skickar alltid mail, så man får veta direkt att meddelande väntar. Det komiska i sammanhanget var att damens ärende var att fråga hur dom kunde göra Nordea bättre för just mig. Det mesta är bättre hos Avanza, så jag kanske skulle ha tipsat dom om att kopiera deras koncept. Att eventuella sparpengar har en tendens att försvinna på Nordea medan dom växer på Avanza kändes som en så självklart negativ faktor, att jag inte ens orkade ta den diskussionen. Jag hoppas någon annan förklarade vikten av att satsa på sina kunder istället för sina höga chefer för henne. För övrigt mår jag fortfarande gott efter att en flicka på helgskiftet kallade mig "tösabit" i söndags natt. Sånt kan man leva länge på i min ålder.

Varmt.

Sommaren kommer tidigare inne på min arbetsplats än utanför. Redan i söndags natt kände jag att det kunde vara läge att börja med linne på jobbet. När det bara är några få plusgrader när jag går hemifrån, känns det inte lika motiverat att ta av mig alla tröjor jag har suttit med här. Inatt var jag i alla fall helt svimfärdig av värmen, så att jag skulle frysa inne i fabriken verkar inte troligt. Där jobbar man sig dessutom varm. I och för sig såg jag flera av mina yngre kollegor iklädda munkjackor inatt, när jag tyckte det var så varmt, men det verkar saknas termostat på den generationen. Jag glömmer aldrig den tonåring jag såg sätta sig i en bil som stod mitt i solen en het sommardag, för att invänta sin förälder. Jag hade definitivt väntat så länge det bara var möjligt med att hoppa in i bastuvärmen i bilen.
I morse sjöng en av männen som bytte av mig för mig. Jag blev lite orolig för hans mentala hälsa, med tanke på att klockan var sex på morgonen. När jag fick veta att han räknar ner dagarna tills han ska gå i pension förstod jag honom bättre. Lever jag så länge lär jag också sjunga under mina sista arbetspass.

Femtonde maj.

Nu chansar jag igen på att preskriptionstiden för att publicera foton kan vara trettio år. Kortet nedan är nämligen taget den femtonde maj 1987, och flickan i mitten är min svägerska. Hon och jag hade tillbringat aftonen på en buss upp till Stockholm, för att hälsa på väninnan till vänster i bild. Henne har jag inte träffat i modern tid. Jag kollade upp henne på nätet, och numera bor hon i Nynäshamn. Det kan i och för sig säkert ha varit där hon har bott hela tiden, eftersom det ingår i Stor-Stockholm. Min spontana reaktion på mitt eget utseende för trettio år sedan, är att jag skulle kunna döda för att få tillbaka den midjan. Så är det uppenbarligen inte, eftersom bättre kost och hårdare träning förmodligen skulle kunna få den på plats igen. Det kostar mer att ligga på topp ju äldre man blir.
Sommaren verkar ha kommit tidigare på åttiotalet än i år. Dom senaste dagarna har det i och för sig varit några fler plusgrader, men knappast så många så man har blivit sugen på att ligga i bikini på stranden. Det slutade jag å andra sidan med efter att ha opererat bort ett par tumörer i ansiktet, som jag troligen lade grunden för på den tiden jag solade. 1981 låg jag vid Rafshagen norr om Kalmar. Jag kollade upp det på kartan nu, och det är verkligen ingen badplats jag minns att jag har besökt. Året därpå var det uppenbarligen också sol och värme, för då solade jag på Öland. 1989 solade jag vid sjön. Eftersom jag bodde i Oskarshamn då, misstänker jag att det kan ha varit vid Ernemar. Klipporna där är det jag saknar mest från den staden.