Tangentbord.

Innan jag skaffade dator hade jag en elektrisk skrivmaskin, som jag skrev på. Jag minns fortfarande efter alla år hur mycket lättare tangenterna var att trycka ner, när jag blev med dator. Dom senaste veckorna har det gått bakåt med det. Mitt tangentbord har några år på nacken, och börjar bli trögt. Jag antar att en ordentlig dammsugning av det kunde vara en bra idé, men sedan jag läste om någon som hade sugit bort en tangent vet jag knappt om jag vågar. Lite känns det som att det jävlas med mig, för det är alltid dom bokstäver jag vill ha med som missas. Råkar jag komma emot fel bokstav behöver jag bara nudda för att den ska komma med i texten. Jag såg Carl Bildt på tv en gång, och förundrades över hur han hamrade på sin dator. Nu tenderar jag att göra likadant, för att vara säker på att få ned det jag vill. Lite intressant är det att jag knappt ens har övervägt att investera i ett nytt tangentbord. Speciellt om man betänker hur många gånger jag har bytt mus under dom här åren. Det blir lite beslutsångest också, om jag ska köpa nytt tangentbord. Jag har ett svart, som jag tycker är svårt att se på nätterna, så jag har funderat på att köpa ett vitt, som jag hade till min första dator, nästa gång. Rent utseendemässigt tycker jag att det svarta är snyggare, men å andra sidan är det sällan någon annan än jag inne i mitt sovrum som ser det.