Barnbarn.

Kortet nedan föreställer mig och mitt barnbarn. Det märkligaste med det är att jag inte ens har några barn. En annan udda detalj är att barnet inte skriker i högan sky. Såna där små har en tendens att göra det så fort dom kommer till mig. Hon lät betydligt mer missnöjd när jag var ute och drog henne i vagnen, men jag var uthålligare än hon, så till slut somnade hon av ren utmattning. Ålder före skönhet, om man nu kan tillämpa det talesättet på den här situationen. En mycket trevlig liten person med andra ord. Hon heter Mira, och är två månader gammal. Igår träffade jag henne för första gången, då jag var hembjuden till hennes riktiga morföräldrar. Jag fick skjuts dit och hem av brorsonen och hans sambo. Vi blev bjudna på bland annat snittar och vitlöksbröd till välkomstdrinken, när vi kom. Så blev det grillat med en massa goda tillbehör och tårta, glass och paj till kaffet efteråt. Sommaren kom den här veckan, så vädret kunde vi verkligen inte klaga på, även om det blev svalare än jag hade trott framåt kvällen. Jag hade inte ens tagit med mig någon extra tröja, så jag fick låna en, när vi blev sittande ute till sent. Jag är ingen utomhusmänniska annars, men att sitta kvar ute när det blir mörkt och dricka öl och prata strunt, ger mig känslor av både sommar och ungdom.