Jag packade upp någonting jag hade fått med posten i köket. Bland förpackningsmaterialet fanns en liten påse med silikonkulor. Påsen hade gått sönder, och det kändes som om kulorna hade fått eget liv. Dom spred sig över köket, fast jag försökte hejda dom. Dom var små, runda och genomskinliga. Det innebar att dom rullade iväg lätt, och att jag inte såg dom. Jag bara hörde när dom trillade i golvet. Jag dammsög köksgolvet noga, men ändå händer det fortfarande att jag hittar någon kula med fötterna. Då får jag lägga mig på knä och känna mig fram till den, eftersom dom är snudd på omöjliga att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar