Dokument.

Det mesta i mitt liv har med tiden flyttat in i datorn. Det gäller även listan med vilka jag skickar julkort till. Fast med just den har jag varit aningen ologisk. Varje år har jag skrivit ut den, för att på lappen kunna markera vilka jag i min tur har fått kort från. Kommer det inget på ett par år, så slutar jag skicka till den personen. Efter att ha haft dator i sjutton år slog det mig inför den här julen att jag lika gärna kunde göra markeringarna också i datorn. Att jag skrev ut listan varje år kändes lite som hon som alltid delade julskinkan i två delar, eftersom hennes mamma hade gjort så. När hon till slut frågade mamman varför, visade det sig att hon bara inte hade någon tillräckligt stor gryta för att kunna koka skinkan hel. Eftersom jag sällan eller aldrig umgås med folk numera, har jag ingen annan kontakt med flera av dom jag skickar julkort till. Därför gäller det att hålla utkik bland dödsannonserna. Det kan ju vara lite pinsamt att skriva bådas namn till ett par, om den ena har gått bort sedan förra julen. Nu önskar jag alla en underbar nyårsafton!

Kvantum.

Om någon känner sig ensam kan jag rekommendera ett besök på Kvantum såhär dagen innan nyårsafton. Där var det folk i varenda vrå, och man kunde inte stanna till med kundvagnen utan att känna att man var i vägen för någon. Jag tänkte inte ens på att det var en sån dag, annars kanske jag hade sett till att komma iväg tidigare. På morgonen är det å andra sidan mörkt, och inte så kul att ge sig ut och cykla. Kul är det väl förresten aldrig, men någon motion är väl bra att få. Speciellt som jag gick upp ett kilo första veckan jag var julledig. Tur att man inte har råd att gå i pension kanske, om jag nu skulle öka femtio kilo i vikt redan första året. Vi är inte mer än tre personer på nyårsafton, men jag funderade ändå på när det var dags att släpa hem allt om det var en man eller en bil jag saknade. Som jag minns det är det ungefär lika mycket bekymmer med båda. Jag gjorde förresten en medmänniska glad redan i förköpet, när jag hade pantat mina tomflaskor och burkar. Hon stod vid den andra maskinen i förkläde och hade flera säckar med sig. Jag är ju inte blyg för att prata med främlingar, så jag frågade, och det var till någon fotbollscup. Jag stoppar ändå bara mitt pantkvitto i insamlingsröret, så jag gav det till henne istället. Det kan inte ha varit många kronor, men glad blev hon.

Dagens cykeltur.

Idag tror jag mitt val av lunch och mitt sätt att hämta den på tog ut varandra. Å ena sidan blev det pizza, men å andra sidan cyklade jag runt halva Nybro till pizzerian. När jag kom in på Facebook här hemma insåg jag dessutom att jag hade cyklat betydligt längre än jag trodde. Där stod det nämligen att jag befann mig 28 kilometer från M-salongen, och den ligger precis bortanför torget. Antingen är Nybro större än jag trodde, eller också ljuger Facebook. Dagens runda började med att jag gjorde mig av med ett par påsar med skräp i sophuset på gården och ett par vid förpackningsåtervinningen. Strax innan jag gav mig iväg fick jag mess om att min nya ryggsäck låg på Gulf och väntade, så den cyklade jag runt och hämtade. Den har åtminstone mängder av fack, något som jag har saknat på påsen jag har haft det senaste halvåret. Hur den fungerar för övrigt återstår att se. Jag hade köpt den på ett företag som hette Wildlife, och deras slogan var "Enkelt vildmarksliv". Båda dom sakerna stod på tejpen som var virad runt paketet, så jag var livrädd att möta någon jag kände på stan. Alla vet ju att jag är måttligt road av just vildmarksliv. Något annat jag inte gillar är telefoner, så istället för att ringa gick jag in på pizzerian och beställde. Så gick jag ett ärende medan maten blev klar.

Tjugoåttonde december.

Dagboksanteckningen från den tjugoåttonde december 1972 är så lång och detaljerad att jag delar med mig av hela rakt av. Ove och Åke är mina bröder och Torgny tror jag var klasskompis med min bror. Britt-Mari och Doris var, som det kanske framgår av texten, kvinnor som jag i det närmaste dyrkade. Mamma jobbade på hamnkontoret i Kalmar och Britt-Mari i Domusrestaurangen. Jag var elva år, och såg ut som på kortet nedan. Såhär står det i dagboken:
"Idag väckte farmor mig vid tio. Vid elva åkte pappa, Ove, Åke, Torgny och jag in till Kalmar. Vi släppte av Åke vid Ängö. Ove och Torgny skulle till badhuset, men dom steg av vid hamnkontoret och gick därifrån. Pappa och jag gick upp och hämtade mamma. Sedan traskade vi iväg till Domus. På vägen dit mötte vi Åke, så han följde med oss för att äta. Jag följde med och hämtade maten i hopp om att få se Britt-Mari. Åke beställde omelett, mamma någon sorts biff, pappa ärtsoppa och tunna pannkakor och jag bara tunna pannkakor. När vi kom fram till luckan fick pappa sin mat av Britt-Mari. Sedan gav hon mig ett sånt där brett, varmt leende som man nästan skulle kunna somna i. Jag log tillbaka. Jag hade egen bricka och hade tagit mjölk att dricka. När jag fick min mat sa Britt-Mari faktiskt en sak till mig. Hon undrade om jag bara skulle ha tunna pannkakor. Jag nickade. Så gick vi och satte oss. När vi hade ätit gick vi ner och handlade. Jag köpte ett block. Mamma skulle till Epa och köpa tvättmedel också. Där köpte jag fem suddgummin, som såg ut som stjärnor och händer. Sedan gick vi tillbaka till hamnkontoret, och pappa och jag åkte hem. Grabbarna skulle åka med mamma hem. I eftermiddag diskade jag och såg en film som hette ”Vi vill bo hos Tony”. Den höll på mellan tre och halv fem. Sedan gick jag in till tant Irma. Hon skulle åka till Stockholm. Hon pratade med Doris i telefon och hälsade från mig. Efteråt sa hon att Doris hälsade och tackade för julkortet. Hon visste inte om hon hade skickat något till mig. Det har hon inte. Jag var hemma och åt, men sedan gick jag in dit igen. Till slut började hon bli tjatig, så jag gick hem. När jag kom hem fick jag diska. En långfilm ”De tre musketörerna” höll på mellan sju och nio. Jag såg det mesta av den. När den var slut gick jag och lade mig. Det gjorde dom andra också."

Minispelkväll.

"En man som heter Ove" var en annan film jag ville se. Den hade min bror, som heter Ove, fått i present på dvd, så den lånade jag med mig hem. När jag hade sett den igår, och kom tillbaka till datorn och Facebook, undrade brorsonen om jag ville spela spel. Han skulle jobba idag och hans sambo inatt, så det blev varken sent eller mycket alkohol. Någon öl tog vi i alla fall, och vi spelade ett par, tre timmar. Vi hann igenom korten till julklappsspelet två gånger. Brorsonens sambo vann precis som dagen innan. Det är tydligen frågor som passar henne.
Idag har jag varit på hotstonemassage. Vädret var perfekt för det, eftersom det blåste isvindar ute. Extremt skönt då att få massage med varma stenar. Mindre skönt att ge sig ut i kylan efteråt dock. Jag var ett ärende på posten och sedan borta vid Kvantum och kollade läget. Det är ju tisdag, och då brukar Arontorps kroppkakor ha försäljning på Kvantum. Jag vet varken om dom jobbade som vanligt i mellandagarna eller hur länge på dagen kroppkakorna räcker. Nu tittade jag bara utanför efter skylten dom brukar sätta upp. När den inte fanns på plats fortsatte jag till bolaget istället. Jag orkar inte masa mig dit oftare än nödvändigt, så när det väl blir av fyller jag på förrådet ordentligt. Nu blev det en cykelväska med öl och en tygkasse med vin och sprit. Så stöldbegärlig som min cykel var medan jag var inne och lämnade tillbaka kundvagnen hade den inte varit på länge.

Förvirrad.

Om det är ögonen eller hjärnan som spelar mig spratt ska jag låta vara osagt, men det händer att jag varken känner igen människor eller prylar. När dom av gästerna som inte skulle sova över hade gett sig av i lördags var jag övertygad om att någon hade tagit fel skor. Istället för mina stod det nämligen ett par med breda, vita revärer kvar. Inte förrän dagen efter lyckades någon övertyga mig om att det var mina skor. Då såg dom plötsligt ut som vanligt igen med smalare, silvergrå linjer. Hade jag varit knäpp på det viset hade jag trott att dom hade bytt ut dom under natten, men konspirationsteorier ägnar jag mig inte åt än så länge. Efter att brorsdottern hade gett sig iväg till julottan igår morse, såg jag någon komma ut från badrummet och gå in i hennes rum. I efterhand misstänker jag starkt att det också måste ha varit någon typ av synvilla. Att personen ifråga i själva verket gick in i något av dom andra sovrummen. Men tanken att det var någon avliden person som gick igen tilltalar mig av någon anledning mera. Så länge jag och mina anhöriga bor på varsitt håll har dom inte så mycket ont av det här. Efter det gemensamma julfirandet är dom däremot beredda att spärra in mig, så hörs jag inte av mera vet ni varför. Fast man kanske kan blogga från hispan också, vad vet jag.

Julfirande.

Efter lite trassel med en bil igår, kom vi så sent till vårt julfirande att vi missade jultomten. Som tur var hade han bara delat ut hälften av julklapparna, så paket fick vi ändå. Kalle Anka hann jag se hemma innan jag gav mig iväg, och Karl-Bertil Jonsson såg vi innan vi satte oss till bords. Jag äter inget annat julbord än detta, men i gengäld åt vi av det två gånger idag också. Snäll hade jag uppenbarligen varit, för jag fick ett spel, en rolig skylt, en påse te och en massa lyxig choklad. Att sova på nätterna är ju inte riktigt min grej ens hemma i min egen säng. Nu låg jag på en soffa, och det blev varken speciellt många timmar eller någon direkt djupsömn. Idag har vi varit ute på en skogspromenad och sedan provspelat mitt julklappsspel. Så hade brorsdottern någon typ av tjänst där hon kunde hyra film, så vi såg "En underbar jävla jul". Det var definitivt en film i min smak. Brorsonen har jobbat hela dagen, så jag och hans sambo var kvar i Kåremo tills han slutade. Ett av mina favoritcitat är att jag ska bli innekatt i mitt nästa liv och bara äta och sova. Ätit har jag gjort två dagar i sträck. Nu tänker jag krypa så långt ner i min säng jag kan och ligga där länge. Sova om jag kan, men annars bara njuta. Den där sängen är verkligen min favoritmöbel.