Kvantum.

Om någon känner sig ensam kan jag rekommendera ett besök på Kvantum såhär dagen innan nyårsafton. Där var det folk i varenda vrå, och man kunde inte stanna till med kundvagnen utan att känna att man var i vägen för någon. Jag tänkte inte ens på att det var en sån dag, annars kanske jag hade sett till att komma iväg tidigare. På morgonen är det å andra sidan mörkt, och inte så kul att ge sig ut och cykla. Kul är det väl förresten aldrig, men någon motion är väl bra att få. Speciellt som jag gick upp ett kilo första veckan jag var julledig. Tur att man inte har råd att gå i pension kanske, om jag nu skulle öka femtio kilo i vikt redan första året. Vi är inte mer än tre personer på nyårsafton, men jag funderade ändå på när det var dags att släpa hem allt om det var en man eller en bil jag saknade. Som jag minns det är det ungefär lika mycket bekymmer med båda. Jag gjorde förresten en medmänniska glad redan i förköpet, när jag hade pantat mina tomflaskor och burkar. Hon stod vid den andra maskinen i förkläde och hade flera säckar med sig. Jag är ju inte blyg för att prata med främlingar, så jag frågade, och det var till någon fotbollscup. Jag stoppar ändå bara mitt pantkvitto i insamlingsröret, så jag gav det till henne istället. Det kan inte ha varit många kronor, men glad blev hon.