Vi blir äldre (om vi har tur).

Internet och framför allt Facebook är rena drömmen, om man är så nyfiken som jag är. Allra enklast är det förstås att få veta saker om människor med ovanliga namn. Finns det bara tio personer med samma efternamn i hela Sverige, så får man väl tro att dom är släkt med varann. Heter man däremot Andersson och har ett vanligt förnamn kan det bli knivigare. Nu hade den Andersson jag intresserade mig för senast den goda smaken att leva ihop med en kvinna från Thailand. Hon var garanterat ensam om sitt namn i Sverige. Det verkar ha varit hyfsat ovanligt i resten av världen också, för jag hittade henne direkt på Facebook. Där hade hon dessutom sina kort upplagda för offentlig visning. Det innebar att jag fick se hur mycket äldre nämnde Andersson hade blivit på 35 år. Det är alltid en tröst att man inte är den enda som åldras.

Trettionde maj.

Vad jag minns har jag åkt båt till Borgholm tre gånger i hela mitt liv. När barnen var små tog jag och min bror med familj färjan över en gång. Jag minns inte ens säkert varifrån den gick nu, och orkar inte googla. På åttiotalet seglade jag med en av männen i mitt liv och hans släktingar upp, och firade midsommar i gästhamnen. På kortet nedan är jag tjugo, och befinner mig på en stor, lyxig motorbåt. Borgholms slottsruin syns i bakgrunden. Min kompis kände killen som hade båten. Vi var fem personer som åkte upp till Borgholm och käkade lunch på Strand hotell. Att det var en solig och varm dag, fast det bara var i slutet på maj, syns väl nästan på klädseln. Det blåste inte ens kallt ute på sjön. Året därpå var jag också uppe i Borgholm den trettionde maj med ett par andra kompisar. Då åkte vi bil upp, men vi fikade med bekanta ombord på deras segelbåt. Dom sista åren min pappa levde blev det en del besök i Borgholm. När mamma hade gått bort umgicks han med en kvinna som bodde där. Dom sista åren bodde han själv på sjukhemmet i Borgholm efter en stroke. Sedan han gick bort för tio år sedan tror jag knappt att jag har varit där över huvud taget. Den trettionde maj 1984 var den yngre av mina bröder och jag i Växjö, och hälsade på vår storebror som bodde där då. Dit tar det knappt en timme med tåg, men jag har inte besökt den staden mer än en handfull gånger på 56 år.

Långnatt.

Jag valde dom av mina arbetsbyxor som kändes störst för nattens jobb, med tanke på den nya tatueringen. Vad som däremot inte slog mig förrän jag var på plats var hur jag sitter när jag jobbar. För att komma så högt upp som möjligt och få överblick över det som ska sorteras, brukar jag köra in benen så att dom kläms fast under det löpande bandet. Det fungerar dessutom likadant som selarna småbarnen har vid matbordet, så att inte min stol rullar bakåt varje gång jag kör in några träbitar. Alla inser att det inte var någon speciellt behaglig manöver, när man hade en hyfsat nygjord tatuering på framsidan av låret. Jag har fått leta efter andra sätt att sitta inatt, så jag ändå har klarat av att sköta mina arbetsuppgifter. Efter den syndigt långa söndagsnatten längtar man bara efter att få krypa i säng direkt. Riktigt så blev det uppenbarligen inte idag, eftersom jag sitter här och skriver vid halv nio på förmiddagen. Igår kväll åt jag nämligen i vanlig ordning middag, innan jag gick till jobbet. Hälften av maten fastnade (också i vanlig ordning) i dom bakersta av mina kindtänder. Det som var lite annorlunda just igår var att jag förutom maten fick bort en bit av en tand med tandpetaren. Jag ringde Folktandvården så fort dom öppnade i morse, och fick komma vid tio. Eftersom det innebär att jag har onödigt mycket tid nu och mindre än vanligt ikväll när jag sover senare, tänkte jag att det var lika bra att passa på att fixa klart det här redan på morgonen.

Städning.

Under en av mina fyndrundor köpte jag vacuumpåsar. Jag tänkte på mina vinterjackor, och nu i helgen har dom blivit tvättade och undanhängda. Det visade sig att det var en riktigt bra investering jag hade gjort. Dom där båda jackorna tar annars upp en halv garderob. Nu rymdes båda på mindre utrymme än vad en av dom hade tagit upp innan. Så var det en krok på själva påsen, vilket innebar att jag sparade in två galgar. Hur dammsugarpåsen har kunnat bli full fattar jag inte riktigt. Jag är oftast för lat för att dra fram dammsugaren, och använder olika typer av moppar istället. Nu var den i alla fall full, och jag tog den näst sista påsen, när jag bytte. Jag får göra med dammsugarpåsarna som med allting annat, och förvara dom där jag letar först. Flyttar jag på dom kommer jag aldrig att minnas var dom finns, eftersom jag byter så sällan. Det innebär också att jag inte minns var man får tag i påsar till min gamla dammsugare. Jag har i alla fall antecknat numret, och tänkte börja med att kolla på Kvantum. När jag svepte över datorburken, lyckades jag riva sönder någon usb-historia med dammvippan. Det var inte så konstigt att den började ge upp andan, för den hade suttit där så länge så jag hade glömt vad den fyllde för funktion. Den bör vara endera till mina hörlurar eller till datormusen. Jag kör allting trådlöst vid datorn. Jag lagade den med superlim. Det verkar ha gått bra, för allting fungerar fortfarande.

Mina ben.

Mitt högra knä ser för närvarande ut som på bilden. Den kroppsutsmyckningen har jag fått helt gratis. Om man hårddrar det har jag rentav fått betalt för att göra den, eftersom det i vanlig ordning är på jobbet jag har slagit mig. Är man så klumpig som jag är och jobbar på en industri, blir det många blåmärken. Nu lär det här försvinna betydligt fortare än tatueringen på mitt andra ben, som syns i bakgrunden. Med tanke på att jag aldrig går barbent och aldrig ligger på stranden numera, är det inte så många som ser mina ben i verkligheten. Den nya tatueringen ser jag åtminstone själv. Dom jag har på ryggen är det bara min läkare och min massageterapeut som ser någorlunda regelbundet. Att komma hem till killen som tatuerar mig var för övrigt en upplevelse. Det var verkligen den typ av lantlig idyll som jag har förstått att många drömmer om. Hus med pool och ungar, hundar, katt och höns. Är man van att ha det så blir man rastlös om det är tyst. Själv uppskattade jag mer än vanligt att komma hem till lugnet och stillheten i min tvåa på tredje våningen efteråt. Igår kände jag att dom på Kvantum försökte straffa hem tiggaren som sitter utanför. Dom har en videoskärm med reklam, som kör samma jingel om och om igen. Jag hann tycka den blev tjatig medan jag bara lastade på mina varor på cykeln. Tiggaren, som satt där hela dagen, måste ha hört den flera tusen gånger.

Dagens cykeltur.

Idag räddade mitt kontrolltvång mig från ett sammanbrott. Jag hade lastat cykeln full med återvinningsskräp och packväskor, när jag fick för mig att dubbelkolla så att telefonen var med. Det var den inte, och i samma fodral har jag mina betalkort. Kan någon föreställa sig hur arg och trött jag hade blivit, om jag hade cyklat till Kvantum, och upptäckt att jag inte hade något att betala med? På torget är det "Smaka på världen" ikväll. Jag har aldrig varit där, men jag har hört talas om hur mycket folk det brukar vara, och att man får köa för att få smaka. Det är inte riktigt min grej, så jag cyklade runt stadskärnan. Någon kallade mig folkskygg, och med tanke på mina medtrafikanter är det lätt att bli det. Två gånger höll jag på att bli överkörd av bilister som hellre chansade än väntade en stund extra för säkerhets skull. Inte konstigt att det smäller med jämna mellanrum ute vid glasporten, där farten är betydligt högre. En cyklist mötte jag på fel sida av vägen. Skrämmande många verkar tro att vi har vänstertrafik i Sverige. Som jag minns det var jag inte speciellt gammal när vi lade om till högertrafik, så dom som är yngre än jag kan knappast minnas något annat. Tur att brorsonen har lämnat ett gäng öl i mitt kylskåp, så jag har något att lugna nerverna med.

Nygaddad.

Min tanke var att nästa tatuering skulle bli ett ansikte. Någon ärrad hjälte typ Leif GW Persson eller John Wayne. När jag väl hittade en bild jag gillade kläckte min tatuerare ur sig att han var kass på att rita ansikten. Då hade vi ändå diskuterat saken tidigare, utan att han hade sagt ett ljud om det. Jag hade ingen lust att byta utövare, så istället bytte jag motiv till det på bilden. Vi skrev lite fram och tillbaka på Messenger om tider, och till slut bestämde vi att den här långhelgen kunde passa bra. Eftersom jag är ett kontrollfreak frågade jag i förbigående om han fanns kvar på samma ställe som innan. Det gjorde han inte. Han hade flyttat hem grejorna, och bodde en bra bit utanför Nybro. Jag var måttligt sugen på att cykla så långt. Speciellt med tanke på hur frossig jag blir när jag är nygaddad. Nu var servicen total, så idag har han hämtat mig i Paradiset och skjutsat hem mig igen. Däremellan har jag legat på en brits ute i Brånahult och blivit hackad i låret. Mör blev jag, men jag är grymt nöjd med resultatet. Jag hittade bilder på "woman's ruin" också, men dom var mycket fulare. På en var det bara ett stort, manligt könsorgan. Nästa lördag har vi planerat in en tatuering till. Sedan får det nog dröja något år till nästa gång.