Mina ben.

Mitt högra knä ser för närvarande ut som på bilden. Den kroppsutsmyckningen har jag fått helt gratis. Om man hårddrar det har jag rentav fått betalt för att göra den, eftersom det i vanlig ordning är på jobbet jag har slagit mig. Är man så klumpig som jag är och jobbar på en industri, blir det många blåmärken. Nu lär det här försvinna betydligt fortare än tatueringen på mitt andra ben, som syns i bakgrunden. Med tanke på att jag aldrig går barbent och aldrig ligger på stranden numera, är det inte så många som ser mina ben i verkligheten. Den nya tatueringen ser jag åtminstone själv. Dom jag har på ryggen är det bara min läkare och min massageterapeut som ser någorlunda regelbundet. Att komma hem till killen som tatuerar mig var för övrigt en upplevelse. Det var verkligen den typ av lantlig idyll som jag har förstått att många drömmer om. Hus med pool och ungar, hundar, katt och höns. Är man van att ha det så blir man rastlös om det är tyst. Själv uppskattade jag mer än vanligt att komma hem till lugnet och stillheten i min tvåa på tredje våningen efteråt. Igår kände jag att dom på Kvantum försökte straffa hem tiggaren som sitter utanför. Dom har en videoskärm med reklam, som kör samma jingel om och om igen. Jag hann tycka den blev tjatig medan jag bara lastade på mina varor på cykeln. Tiggaren, som satt där hela dagen, måste ha hört den flera tusen gånger.