När mitt minne spelar mig värre spratt än vanligt, blir jag nästan orolig. Jag kan tycka att det vore läge att testa för eventuellt begynnande demenssjukdom, men hittills har jag inte lyckats oroa min husläkare lika mycket som mig själv. Facebook är dessutom en lika stor tröst när det gäller sånt som allting annat. Det verkar vara fler än jag som har problem med minnet. Det har hänt att jag har dragit igång hårfönen, bara för att upptäcka att jag fortfarande har en handduk virad om håret. Frukostknäcket har kommit ända ut till datorn, innan jag har upptäckt att det inte finns någon ost på. En dag kom jag hem efter att ha varit ute, och hittade sängen obäddad. Jag går aldrig hemifrån utan att bädda den, och hur jag hade lyckats lämna hemmet utan att se den är ett mysterium. En kväll hade jag hämtat något i ett köksskåp innan jag satte mig vid tv:n. När jag kom tillbaka ut i köket ett par timmar senare stod fortfarande stolen jag hade klivit upp på kvar vid det öppna skåpet. Låter jag chokladmuggen stå kvar på kapselmaskinen medan drycken svalnar, är risken stor att den hinner bli iskall innan jag kommer ihåg den. Eller får syn på den snarare. Jag brukar få en aha-upplevelse, när jag kommer ut i köket och hittar muggen som jag skulle ha hämtat där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar