I mitt Facebookflöde har det ett par gånger dykt upp reklam för seniortelefonen jag köpte. Enligt kommentarerna där var vi äldre så hopplösa med sånt att det inte hjälpte hur enkel den var. Det räckte att dom skulle visa föräldrarna kort i telefonen, så kom dom åt någonting, och kortet försvann. Det är ganska exakt så jag har känt för smarta telefoner, så lite glad blev jag att jag uppenbarligen inte är ensam om att vara fumlig med dom. Det absolut bästa på Doros telefon är en mekanisk backknapp under skärmen. Kommer man fel går det alltid att backa tillbaka på den. Mitt största problem just nu är att scrolla i sidled. Uppifrån och ner går hyfsat, men när jag ska åt sidan råkar jag alltid trycka upp någonting. Vi får hoppas att övning ger färdighet. Jag har ändå svårt att tänka mig att börja använda telefonen istället för min stationära dator. I det fallet tror jag definitivt att storleken har betydelse. När jag har lagt upp ett kort på Instagram, går jag alltid in på sidan i datorn, för att se hur det egentligen blev. Jag brydde mig för övrigt inte om att kommentera annonsen på Facebook. Är man en känslig själ har jag för länge sedan konstaterat att man inte ska ge sig in i några diskussioner där. Jag kan sitta här och tycka att folk är helt dumma i huvudet, utan att känna att jag måste få skriva det till dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar