Skrivaren.

Bland det tråkigaste jag vet är att adressera kuvert. Det är ju viktigt att det blir rätt, och det vore trevligt om det blev snyggt också. När julkorten ska iväg i december har jag alla adresserna till dom i datorn, och låter skrivaren göra jobbet. Nu skulle jag skicka ett födelsedagskort. Det var dessutom till England, där alla adresser verkar innehålla mängder med siffror och bokstäver, som jag inte ens fattar vad dom betyder. Jag bestämde mig för att försöka skriva ut det också med hjälp av datorn. Eftersom jag vet att det inte alltid blir som jag har tänkt, testade jag på ett papper först. Mycket riktigt kom inte ens hela adressen med. När jag till slut fick det som jag ville, stoppade jag ett kuvert i skrivaren. Det körde fast så det small om det. Nackdelen med att ha skanner och skrivare i ett är att den inte går att öppna upp så mycket som jag skulle vilja, när något har fastnat. Till slut gav jag upp, och klistrade fast utskriften jag hade gjort på papper på kuvertet. Efter en del googlande insåg jag att den bästa hjälpen fanns på Youtube. Där låg filmer om det mesta som hade med datorer att göra. Den första lärde mig hur man kom in i skrivaren bakifrån, men där nådde jag ingenting. Jag hade fått bort delar av kuvertet, och det som fanns kvar satt under färgpatronerna framtill. Dom flyttar sig annars när man öppnar luckan fram, men det kunde dom inte nu, eftersom det satt skräp emellan. Jag hade varit så våldsam att jag var inställd på att i värsta fall få cykla ner till centrum och köpa en ny skrivare. Av nästa film jag hittade förstod jag att det var så enkelt som att dra patronerna åt sidan med handkraft. Tanken hade inte ens slagit mig att det kunde gå. Det hade besparat mig mycket jobb om jag hade fattat det från början, men nu hoppas jag att jag minns det till nästa gång.