Stora delar av året är det kallt att stå utanför salongen och vänta på
att min massageterapeut ska öppna på morgonen. Jag vill helst vara ute i
god tid, ifall det skulle hända något med cykeln eller så. Idag gav jag
mig iväg hemifrån lite senare, men fick i gengäld vänta på henne till
prick klockan åtta. Då dök hon upp med andan i halsen, efter att ha haft
problem med trafiken på vägen till Nybro. Massagen var extremt
välbehövlig. Kunden efter mig var en bekant. Jag tror till och med att
vi är sysslingar, men senast vi sågs var på en släktträff för tjugofem
år sedan. Den största anledningen till att jag kände igen henne är att
hon är företagare här i Nybro. Då syns man ofta i olika gratistidningar
och blir lite av en lokalkändis. Själv presenterar jag mig alltid som
"Birgers Eva", när jag träffar någon som härstammar från Öland. Min far
var också lite av en lokalkändis, medan min mor förde en mer anonym
tillvaro. Dom flesta hävdar dessutom, precis som flickan jag träffade
idag, att jag är lik pappa. Jag lägger in ett litet kollage, där vi är
femtiofem båda två, så får ni bedöma själva. Pappa skulle ha fyllt
nittio i år, om han hade levt. Den här tjejens föräldrar finns
fortfarande i livet, och är bara lite över sjuttio. När jag skulle cykla
hem hade höststormen utökats med duggregn. Det var ingen angenäm
upplevelse alls, efter att ha legat i ett ombonat massagerum och njutit i
en timme. Desto skönare var det att krypa i säng när jag kom hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar