Tolfte oktober.

Det känns som ett ålderstecken att jag minns hur det var innan arbetsgivaren tog över ansvaret för dom två första veckorna när man är sjukskriven. På den tiden anmälde man all sjukdom direkt till försäkringskassan, och deras kontrollant kunde ringa på dörren när som helst. Det gjorde dom den tolfte oktober 1982, när jag var hemma från jobbet och var förkyld.
En av dom stora anledningarna till att jag hann så mycket mera när jag var yngre än vad jag gör nu, måste vara hur mycket mindre sömn jag klarade mig med. Sandra i Kalmar hade dans på onsdagarna, och skulle man upp till skola eller jobb dagen efter hann man inte sova många timmar. 1986 var i och för sig detta datum en söndag, men efter en del nattsuddande sov jag bara mellan åtta och elva på förmiddagen. Ändå var jag på Öland under dagen och hemma hos bror och svägerska på kvällen. Det kanske inte var så konstigt att jag somnade vid ratten några gånger på den tiden jag hade bil.
För tretton år sedan var jag med svägerska och syskonbarn på Öland. Barnens far hade vi lämnat på akuten i Kalmar. Han hade fruktansvärt ont i ett ben, som han hade opererat för åderbråck veckan innan. Pappa hade haft en stroke, och bodde på sjukhem i Borgholm. Den här söndagen hade hans flickvän tagit med honom till mitt barndomshem, där vi tillbringade söndagseftermiddagen. Kortet på mig och brorsdottern är taget ett par veckor tidigare.