Män.

Igår kväll blev jag mer eller mindre eskorterad till jobbet av två män med utländskt utseende. Det är väl synd att världen ser ut som den gör, men efter all skit man läser överallt är jag rädd för människor i allmänhet och män i synnerhet. Ser dom dessutom ut att komma från ett annat land ligger dom extra risigt till. Inte undra på att integrationen går trögt, om det finns fler som känner som jag. Extra synd också med tanke på att många sydlänningar är så snygga i mina ögon, men just detta faktum kan vi väl lämna därhän. Jag hävdar att problemet med blandäktenskap inte är att vita och svarta gifter sig med varann, utan att män och kvinnor gör det. En muslimsk man från ett annat land lär väl vara ännu mer olika än en vanlig Svenne Banan. För att återgå till mina följeslagare, så skulle det inte förvåna mig om dom kom från Stora hotellet, som numera är asylboende. Där finns väl inte så mycket annat än långpromenader att fördriva tiden med. Vi skulle exakt samma väg, och jag var på tok för sent ute för att hinna gå någon omväg. Som tur var fick jag dom åtminstone femtio meter framför mig. Att höra steg bakom ryggen i mörkret klarar jag bara inte av. Jag blir alltid fascinerad av dom som säger att dom tycker sånt är obehagligt efter att dom har råkat ut för någonting. Jag tycker det skulle vara onaturligt att inte tycka att sånt är läskigt. Jag har väl sett för mycket otäcka filmer eller något.