När mannen i mitt liv ringde och undrade om han skulle ta med sin fil hit, blev jag aningen konfunderad. Han äter sällan frukost här och filmjölk känns för mig som typisk frukostmat. Till slut förstod jag att det var en fotfil han talade om. Han brukar själv påpeka att svenskan är ett ordfattigt språk och att samma ord ofta har flera olika betydelser. Själv har jag störst problem med den biten när jag löser korsord. Där ser man dessutom inte uttalet, så även ord som låter helt olika kan se exakt likadana ut i skrift. Är det sedan en lustigkurre och ordvitsare som har skapat krysset, så kan det bli riktigt spännande. När polishus ska bli igloo kan det ibland kännas nästan onödigt långsökt. När jag såg särbon blanda till saft i en flaska reagerade jag på att han inte skakade om den när den var fylld. Det slog mig nästan innan jag hann påpeka det att dom flesta säkert blandar sin saft i ett glas. Det kan man ju varken vända på eller skaka om. Jag tänker på det där varje gång jag blandar saft numera, men jag fortsätter ändå att skaka flaskan av gammal vana. Eftersom jag är extremt duktig på att spilla och slå omkull saker och ting, känns det tryggare för mig att dricka direkt ur en flaska än ett glas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar