Blogg 17/3 2021.

 Mitt minne verkar vara extremt selektivt. Därför kan jag inte säga säkert om det alltid serverades potatis till maten i mitt föräldrahem, eller jag bara minns det så. Jag kommer varken ihåg ris eller pasta från min barndom. Flera generationer av män i min familj verkar ha ansett att potatisen var det absolut viktigaste på middagsbordet. Själv reagerade jag tvärtom med att i princip sluta äta potatis helt och hållet, när jag flyttade hemifrån. Damen som min far levde resten av sitt liv med efter mammas frånfälle drog min aversion mot potatis till sin spets. Vad hon än bjöd på för mat så kokade hon alltid ris till mig. När jag till slut träffade någon att dela livet med blev det precis tvärtom. Så mycket potatis som jag har ätit dom senaste månaderna, hade jag knappt fått i mig under hela mitt tidigare liv. Det blir inte så mycket kokt potatis dock, även om jag försöker glädja särbon med det någon enstaka gång. Däremot fanns potatisgratäng på min repertoar sedan tidigare. När pandemin kom slutade vi gå ut och äta lunch. Istället provade jag att göra egna raggmunkar. På senare tid har vi utökat sortimentet av potatisrätter med rårakor, lufsa, rösti och allra senast potatisrulltårta. Det svåraste med röstin var att vända på den. Det lyckades till slut. Även om den inte var helt oskadd efteråt, så hade den i alla fall exakt den gyllenbruna färg som den skulle ha enligt receptet.