Igår ringde telefonen när jag hade stoppat ner den i ytterfacket på den ena cykelväskan. Jag hade hunnit dra in cykeln från balkongen och hängt den där väskan på den. Med tanke på att jag precis var på väg att hänga på nästa väska var det lätt att lokalisera varifrån ljudet kom. Uppringaren var mannen i mitt liv. Han hade varit på Astrakanen och fått sin andra vaccinationsspruta. Nu befann han sig på Kvantum och ville meddela att jag kunde stryka mjölk från min shoppinglista. Det hade han redan köpt. Det visade sig vara någonting att vara tacksam för, för när jag kom så långt in i butiken gick det knappt att ta sig fram till mjölkkylen över huvud taget. Tre stycken ur personalen stod och plockade varor till nätbutikskunder. Dom fyllde upp den lilla plätten på egen hand med sina stora vagnar och sedan tillkom då vi som skulle handla själva. När jag kom hem och hade packat upp mina varor, ställde jag in cykelväskorna i en garderob. Det dröjde en god stund innan jag saknade min telefon. Den hade jag glömt att plocka ur, innan jag ställde undan väskorna. Att följa ljudet hade väl inte varit lika enkelt om den hade börjat ringa inne i garderoben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar