Jag har ett par vita kängor, som jag har använt under flera vintrar. Jag har promenerat till och från jobbet i dom utan problem. I vintras började dom plötsligt skava på ena lilltån. Vi promenerade till Kvantum och jag höll knappt på att ta mig hem igen. För att klara resten av vintern fick jag hämta ner ett par gamla beigea kängor från vinden. Dom hade hamnat där eftersom jag tyckte att dom var för klumpiga, men nu fungerade dom plötsligt hur bra som helst. När vi är ute och fotograferar är jag ofta uppe i snön intill vägen och traskar. Dom var alltså bra att ha och jag hade inga problem alls med att promenera i dom. Den här vintern kom inte första snön förrän i onsdags. Igår hade det slutat snöa, men det verkade vara förenat med livsfara att ge sig ut och cykla. Jag behövde ändå veckohandla och det var trots allt lättare att dra varorna på cykeln än att bära och kånka på dom. Jag traskade alltså till Kvantum och hem igen med min cykel. Hade jag då vett att ta dom beigea kängorna? Icke! Jag trodde uppenbarligen att ett under kunde ha skett under sommaren och snörade på mig dom vita. Precis som förra gången jag använde dom sved det mer på tårna för varje steg jag tog. Bilden föreställer blåsan på min högra lilltå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar