Lite deprimerad blir jag när jag inser i hur många år jag har slagits mot dålig lukt i köket. Jag har sprayat luftrenare, kört diskmaskinstabletter och till och med provat det gamla husmorstipset att sätta fram en skål med ättika. Det tråkigaste är att lukten kommer och går. Jag antar att det vore snäppet lättare att lokalisera den om det luktade likadant hela tiden. Å andra sidan är jag förstås tacksam att det inte luktar lika illa för jämnan. Jag hade vaktmästarna här för ett par år sedan. Han med bäst luktsinne lyckades sniffa sig fram till att det kom från fläktsystemet. Dom gjorde rent en motor. Så mycket längre kom dom inte och nu har killen med näsan slutat.
Jag har extremt svårt att vänja mig vid alla utländska namn som numera är svenska. Något speciellt nytt fenomen verkar det inte vara. Redan för sju år sedan hade jag besök av två killar från Bredbandsbolaget. Båda var mörkhyade och den ene hette Muhammed. Dom ville få mig att använda deras tv-tjänst. Jag hade precis gett upp hoppet om att dom skulle lyckas få internettelefonin att fungera, så jag var inte road. Dom hävdade att flera av mina grannar tyckte att tv-tjänsten var jättebra, så jag kunde få referenser av dom. När man sedan bytte Internetleverantör här i huset, påstods det tvärtom att det berodde på att folk var missnöjda med Bredbandsbolagets tv-tjänst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar