Ibland står det verkligen så helt stilla i mitt huvud att jag blir orolig att det kan vara demens på gång. Ord har jag i och för sig tappat i hela mitt liv. Dom som är vana fyller i rätt ord när jag börjar vifta med handen. Andra tittar bara undrande på mig. Senast var det en granne som undrade hur långt hantverkarna hade kommit med min dörr. Jag kunde se en tröskel framför mig, men inte för mitt liv komma på vad det hette. Att jag inte klarade av att låsa min ytterdörr häromdagen, får jag väl skylla på dom nya dörrarna. Man måste dra upp handtaget innan man kan låsa. Jag trodde att det hade blivit en vana efter en månad, men plötsligt föll jag tydligen tillbaka till det gamla låset. Eller en blandning då. När man ska låsa upp det jag har nu, händer det nämligen att det tar tvärstopp. Då hjälper det att dra ur nyckeln och börja om från början. Det försökte jag nu med gång på gång. Som väl var hade jag särbon med mig, som påpekade vad jag gjorde för fel. Annars hade jag väl stått där ännu. Hade jag haft en tid att passa, hade jag blivit riktigt hispig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar