Jag minns fortfarande en arbetskamrat jag hade på åttiotalet, som kallade badrummet för ett riktigt slaskrum eller något i den vägen. Det hängde i alla fall ihop med att man fönade och fixade med håret där inne. Dittills hade jag alltid gjort det i hallen, utan någon tanke på alla hårstrån jag drällde omkring mig. Nu flyttade jag raskt in i badrummet, även om det innebär att jag får dra in fönen dit med hjälp av en förlängningssladd. Så är väl egentligen onödigt spännande att göra, men nöden har ingen lag.
Efter trettio års flitigt användande är flera av skräpen jag försöker plocka upp från badrumsgolvet i själva verket märken som har blivit under årens gång. Däremot hade det aldrig hänt mig förrän helt nyligen att det skräp jag tänkte plocka upp stack iväg med en farlig fart. Riktigt snopen blev jag, när det pilade in under tvättkorgen. Där lyckades jag få tag i det till slut, även om jag fick döda det innan jag förpassade det till soporna. Jag antar att det var en silverfisk eller något liknande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar