Blogg 25/4 2023.

 Gemensamt med min salig far har jag att han som jag var beroende av att ha en näsduk i fickan. Framför allt om jag cyklar eller promenerar någonstans, rinner näsan, när jag kommer fram. Min första anhalt igår var posten, som är inhyst på Willys. När jag klev av cykeln utanför butiken, insåg jag till min förskräckelse att jag hade flyttat över näsduken som låg i den varmare jackan till sommarjackan. Jag hade uppenbarligen inte tänkt mig att det skulle bli kallare igen. Nästa stopp var Kvantum, eftersom ett par paket skulle gå med Schenker. Vid förköpet där finns ett handfat, så jag planerade att ta snytpapper där. Det glömde jag förstås tills det nästan var min tur, så det fick vänta tills jag hade uträttat mitt ärende. Just då var dessutom mannen som hade stått vid handfatet klar, så jag slapp trängas med honom. Jag gick precis efter honom ut ur butiken och först då upptäckte jag att det var min egen man. Jag visste att han skulle vara där, så jag hade tittat efter honom vid kassorna när jag kom. Vid handfatet såg jag honom i och för sig bara bakifrån, men man tycker väl att jag borde känna igen någon som jag har träffat varje dag i flera år på klädseln. Han var klädd exakt som på den bifogade bilden och det är så jag är van att se honom.