Då vår kung firade femtio år på tronen ifjol sände varenda Tv-kanal någon typ av dokumentär om honom. Den jag hade hört mest talas om och trodde skulle vara den bästa, har jag inte hunnit se förrän i dagarna. Det var Karin af Klintbergs serie ”Kungen och jag”, men den blev en besvikelse. Hon ställde frågor som åtminstone inte jag skulle kunna svara på femtio år senare, om det så hade gällt mitt liv. Så körde hon den smutsigaste varianten av kändisjournalistik, där hon drog upp skit som hade skrivits om kungen och frågade hur det hade känts för honom. Det kan väl dom flesta föreställa sig alldeles själva. Hennes högsta önskan var att kungen skulle tycka att det var roligt att vara med och vilja det här. Då kanske hon borde ha uppfört sig som folk. Man fick till och med höra kungen svära ett par gånger, något jag aldrig tidigare hade hört på alla dessa år. Man får väl tro att tidigare producenter har haft vett att klippa bort eventuella svordomar, som har råkat komma med när han inte visste att kameran var på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar