Blogg 11/4 2026.

 Gårdagen började älsklingen och jag med att åka in till Kalmar, tanka upp hyrbilen och lämna tillbaka den. Så mötte vi upp hans son vid Kalmar slott för en rundvandring. Förutom allt det vackra som finns där permanent tittade vi på utställningen ”Modern Guru and the Path to Artificial Happiness”. Modern Guru skrev ut personliga budskap. Mitt blev ”utan val inga styrkor”. Från slottet traskade vi ner på stan och intog lite lunch. Herrarna åt lasagne och jag nachotallrik. Efteråt traskade vi runt lite var för sig, eftersom det inte kändes som om vi var intresserade av att titta på samma saker i centrum. Framåt eftermiddagen möttes vi upp för en fika på Kullzénska caféet. Det har funnits där så länge jag kan minnas och jag har bott i Kalmar i tio år, men ändå var det första gången jag besökte det. På åttiotalet, när jag bodde i Kalmar, fikade vi mest bara hemma hos varandra.

Blogg 10/4 2026.

 Igår hämtade vi särbons son på hotellet och körde över till Öland. Första stoppet var Paradisverkstaden i Färjestaden, där vi tittade på keramik och annat. Lunch intogs hos Arontorps kroppkakor, även om ingen av oss åt just kroppkakor. Vi är lite bortskämda med att dom finns att tillgå på Kvantum här i Nybro en gång i veckan. Nu åt grabbarna raggmunk och jag pasta med köttfärssås. Dom gör en extremt god sås som jag har längtat efter sedan jag var där sist och råkade beställa fel. Desserten fick vänta tills vi kom till Sandvik. Där åt vi varsin glass på ICA Nära Trossen, som hade ett bord i entrén där vi kunde sitta. Vi körde östra landsvägen upp till norra udden, vilket innebar en lång och slingrig väg. Där gick vi en tur i Trollskogen, som jag aldrig hade besökt. Hem tog vi västra vägen, som är betydligt rakare och mera lättkörd. Dock gjorde vi en avstickare ner till kustvägen för att visa vår gäst raukarna och Gillberga stenbrott. 

Blogg 9/4 2026.

 När särbon och jag hade mött upp hans son vid tåget igår traskade vi allihop till restaurangen Thai Silk där vi åt lunchbuffé. När det så var dags att dra iväg med hyrbilen uppstod det problem. Förarsätet var inställt för någon som hade dubbelt så långa ben som jag och vi hittade inget kommando för att flytta fram det. Allting är ju elektroniskt på bilarna nu för tiden. Den yngre av männen på bilden lyckades till slut fixa det, men när jag stängde av motorn nästa gång gled sätet tillbaka till ursprungsläget. Det visade sig vara så smart så det återvände till där jag ville ha det så fort jag startade bilen igen. Vi tog en tripp till Kosta outlet, även om just outleten var det enda vi inte besökte. Bakom den fanns både ett fik och glasbutiker som jag helt har missat vid tidigare besök. Efter att ha lämnat av sonen vid hans hotell framåt aftonen fortsatte älsklingen och jag till Kvantum och passade på att veckohandla medan vi hade bil.

Blogg 8/4 2026.

 Idag väntar vi hit älsklingens son från Stockholm. Vi ska hämta en hyrbil i Kalmar, eftersom vi bor på landet. Nu på förmiddagen fick jag ett mess om att jag får hämta nycklarna på Pressbyrån och att dom har parkering precis utanför. Direkt efter det kom ett meddelande från ett annat nummer som undrade om jag hade försökt göra en kortbetalning i US-dollar till någon. Om jag svarade nej skulle kortet spärras. Jag trodde det var någon typ av bluff, så jag ringde upp killen på Avis kontor. Han lyckades inte reservera pengar från mitt kort och vi jobbade hårt för att lösa det. Sambandet med messet fattade varken han eller jag. Till slut kontaktade jag Nordea via chatten för att få hjälp. Om jag inte ville vänta en halvtimme skulle tjejen där få kontakta en annan avdelning. Alltihop slutade med att om jag bara hade svarat på det jag trodde var bluff hade jag aldrig haft några problem. Nu måste jag rusa!

Blogg 7/4 2026.

 Påskhelgen blev en stormig historia rent vädermässigt. Det blåste så öronen höll på att blåsa bort. Till och med jag fick börja med mössa igen, fast det var tio grader varmt. På västkusten var det visst ännu värre. Tågen från Göteborg blev inställda på grund av vädret. Dom vågade inte ens sätta in ersättningsbussar, eftersom det låg nerblåsta träd över vägarna. Under mina promenader såg jag soptunnor som var på väg att lämna sina vanliga domäner. Ett plastband, som hade använts får att hålla ihop ett större gäng med tunnor, hade slitit sig och verkade snarare vilja spärra av vägen. Kommunen hade stagat upp en stor skylt så den klarade sig trots vindfånget. Värre var det för skyltarna utanför vår nyaste industri. Dom stod i två betonggrisar vardera och allihop hade blåst omkull. Igår gick jag förbi trädet på bilden. Det hade uppenbarligen stått på den bortre tomten och tagit staketet med sig när det föll. 

Blogg 6/4 2026.

 Gahns ögonbad verkar ha försvunnit helt från marknaden, så jag köper andra varianter av ögonskölj. Problemet med dom är att dom inte har någon medföljande sköljkopp. Man får köpa en separat och förvara den någon annanstans. Istället har jag sparat den sista flaskan jag fick tag ifrån Gahns och häller över vätskan i den. Den har nämligen en sköljkopp som sitter fast på flaskan. För att kunna hälla lite enklare klippte jag länge av toppen på flaskan jag skulle hälla från. Det var förstås inte det enklaste, eftersom den är gjord av hårdplast. Av en ren händelse upptäckte jag till slut att hela toppen gick att dra rakt upp och få bort. Så även om saxen är bortrationaliserad för att komma in i flaskan, använder jag fortfarande nötknäppare för att få loss korken och hovtång för att dra upp resten.

Blogg 5/4 2026.

 Ibland skulle mitt naturfotograferande ha gott av att jag vore lite mer uppmärksam på min omgivning. När jag försökte plåta någonting på ett träd vid sidan av vägen häromdagen rusade plötsligt en hare upp bara någon meter ifrån mig. Jag kanske ändå inte hade fått ögonen på den medan den låg och tryckte, men det grämde mig att jag inte alls hade tittat åt det hållet. Jag fortsatte hemåt under järnvägen. Vid en liten park här i närheten kom den plötsligt rusande i full karriär. Jag antar att den hade levt mer farligt än jag och sprungit tvärs över rälsen. Borta vid nästa hus girade den dessutom över vägen framför mig och skuttade upp i skogsdungen som finns bakom huset jag bor i. Jag tänkte på uttrycket "den följde efter mig ända hem, får jag behålla den?” Älsklingen hävdade att det kunde vara påskharen.

Blogg 4/4 2026.

 Många av dom jag möter när jag är ute och promenerar har hundar. Den sista jag mötte under gårdagens promenad hade en pytteliten och förstås nästan onödigt söt hund. Min spontana kommentar var att ”det var den minsta idag”. Matte hörde uppenbarligen inte vad jag sa, för hon svarade att det såg så skönt ut inifrån, men att det var riktigt kallt när man kom ut. Jag brydde mig aldrig om att förklara vad jag egentligen hade sagt, men jag kommer att fundera bra länge på vad hon tyckte att jag sa. Det visade sig för övrigt att både hon och hunden var yrvakna, för hon hade jobbat natten innan. kommer man direkt från sängen fryser man ju ännu mera när man kommer ut. Det är en av anledningarna till att jag alltid har försökt få jobba kvällar eller nätter. Jag minns fortfarande hur jag frös när jag gick till jobbet i Oskarshamn tidiga morgnar, fast det är trettiofem år sedan.

Blogg 3/4 2026.

 Kommunen håller sedan länge på att byta ut en bro och göra cykelbana i den del av Nybro som heter Pukeberg. Jag brukar gå den rundan i helgerna, när dom inte är där och jobbar. Klart börjar jag undra om det någonsin blir. Bron har sedan länge varit så pass färdig att man har tagit sig över den till fots och med cykel. Senast jag gick där hade dom istället grävt upp vägbanan utanför kyrkogården. Dit är det många som vill ta sig med bil, men det såg omöjligt ut nu. Åtminstone var det vad jag trodde tills det kom en bil från andra hållet. Där hade dom öppnat upp så att bilar också kunde ta sig över den nya bron. Fast den personen jag mötte blev stående vid infarten till kyrkogården, så jag är inte helt övertygad om att det var dit hen skulle. Hen verkade snarare ha trott att hen skulle ta sig förbi där och blev förvånad när den framkomliga vägen svängde upp mot kyrkogården.

Blogg 2/4 2026.

 Planen var att ringa Achima care och boka tid för läkarbesök innan mitt frikort gick ut. När jag sedan dubbelkollade visade det sig att jag höll på att missa deadline. Jag ringde direkt och dom skulle ringa tillbaka tio över ett. I mellantiden hann jag inse att jag ändå inte skulle hinna få någon tid medan läkarbesöket var gratis. I det läget hade jag lika gärna kunnat vänta till maj med att beställa tid som jag hade tänkt från början, men när jag nu hade ringt fick det vara så. Är det gjort så är det. Jag avskyr verkligen att vänta på att dom ska ringa upp. Nu ringde en sköterska redan vid tolv innan hon gick på lunch. När jag sedan inte hann svara på ett samtal från dom strax efter ett får man väl tro att det var någon som hade missat att jag redan var kontaktad. Dom ringde i alla fall inte igen. 

Blogg 1/4 2026.

 I lördags promenerade jag förbi skylten på bilden nere i centrum. Lite irrelevant kan jag tycka att det var att tala om vad som sker måndag till fredag. Varför sätter man ut en sån skylt i helgen? Jag har två gissningar. Kanske är den för tung och otymplig att lyfta ut och in, så den får stå där hela tiden. Alternativt använder man den för att uppmärksamma folk på att där finns en restaurang över huvud taget. Skit samma vad det står på den. 
Jag vaknar oftast någon gång under natten. Just i lördags natt, eller snarare tidigt i söndags morse, tänkte jag någonting om ljuset när jag vaknade. Därifrån gick tanken till omställningen till sommartid och jag insåg att jag hade varit på väg att missa den. Jag brukar ändra alla klockor redan på lördagen för att ha lite koll på tiden, men nu hade jag inte haft en tanke på det. 

Blogg 31/3 2026.

 Vi har haft åtminstone lite vårvärme ett tag, men igår var det så snålt med plusgraderna att jag tog till tumvantarna igen när jag tog min promenad. Därför kändes det lite typiskt när det började plinga i telefonen innan jag var halvvägs. Jag kände mig tvungen att svara, fast kylan bet i fingrarna. Inte gick det fort heller, eftersom jag inte har glasögon på mig när jag är ute. Jag har lite svårt att se vad jag skriver då. Och sedan fortsatte det bara. Varje gång jag hade fått på mig dom varma, sköna vantarna igen plingade det i telefonen. Oftast ett par gånger snudd på samtidigt dessutom, eftersom höga vederbörande delade upp sina meddelanden när han kom på något mera. Jag var snudd på övertygad om att jag skulle bli galen om det plingade en enda gång till. Fem gånger svarade jag på följdfrågor innan jag gav upp och lovade höra av mig när jag kom hem. 

Blogg 30/3 2026.

 Jag lallar runt i myssockor med halkskydd inunder här hemma. Möjligen kan dom kännas onödigt varma sommartid, men helst vill jag ha dom även då. Golven är hårda även när dom inte är kalla. Tidigare har jag köpt dom på nätet och dom har varit hyfsat dyra. Så när jag till förrförra julen hittade billiga här i Nybro passade jag på att bunkra upp med flera par. Efter jul sålde man ut dom sista ännu billigare. Att det tydligen ska föreställa någon typ av julmotiv på dom stör mig inte alls. Det märkliga är att jag brukade nöta hål på hälarna på dom dyra sockorna på ett halvår eller så. Dom billiga är inte ens slitna fast jag har använt dom dagligen i ett och ett halvt år. Det är tydligen inte alltid man får vad man betalar för eller att dyrast är bäst.

Blogg 29/3 2026.

 Sånt jag läser i tidningen och på nätet kan verkligen förundra mig ibland. Som när polisen skrev ”Visste du att strypning vid sex kan vara livsfarligt?” Det finns ett gammalt skämt om att självmord kan vara livsfarligt, men det här var på fullt allvar. I min värld har det alltid betytt att man har ihjäl någon om man stryper personen, men tydligen kan man strypa ”lite grann”. Det påstods att strypning vid sex blir allt vanligare bland unga vilket verkligen fick mig att förfasas. Jag är riktigt glad att jag inte är ung idag. Jag har väldigt svårt att tänka mig att det skulle vara värt vad det nu är man är ute efter, om man råkar ha ihjäl någon man gillar eller skada personen svårt. I en annan artikel hävdade en chef på utbildningsförvaltningen att det aldrig går att få bort hot och våld mot lärare. När började man tillåta sånt över huvud taget? Jag tror ingen i min generation ens skulle ha kommit på tanken att hota, slå eller sparka en lärare.

Blogg 28/3 2026.

 Jag är någorlunda säker på att skylten på bilden är ny. Den ser fräsch ut och jag går den vägen lite för ofta för att ens jag skulle kunna ha missat den om den har funnits där länge. Lite problematiskt känns det att den sitter vid infarten till Åkrahällskolans parkering. Vid den parkeringen ligger både en liten skatepark och en återvinningsstation för förpackningar. Jag tvivlar på att ungarna som ska åka på banan har någon lust att traska bort till skolan och anmäla sig. Ännu mindre så alla som inte har någon annanstans att slänga sina förpackningar. Man måste dessutom köra över den där parkeringen för att komma till konstgräsplanen där det är match ibland. Möjligen skulle tanken vara att få ett underlag för att polisanmäla dom ungdomar som buskör där nere på nätterna. Fast det dom håller på med antar jag är olagligt ändå. Kanske är det bara någon klåfingrig typ som har flyttat den där skylten från en vettigare placering, men i så fall är det proffsigt gjort.

Blogg 27/3 2026.

 Jag har oftast en i reserv hemma av allting jag använder regelbundet, men ibland kan det bli lite för bra. Det har hänt mig både med saft och digestivekex att det redan har stått en reservförpackning där när jag ska ställa in den jag har köpt. Lite oklart i vilket läge jag virrar till det, men någon typ av miss måste det bli. 

Hushållspapperet jag använder är numera perforerat i hälften så stora bitar mot tidigare. Jag inbillar mig att tanken är att man ska använda mindre, men för mig blir det tvärtom. En sån där pyttebit räcker inte till någonting och att räkna dom känns onödigt tidskrävande. Istället höftar jag och oftast blir det nog att jag tar mer papper än jag gjorde förut. Då var det enklare både att se och att veta hur mycket jag behövde.

Blogg 26/3 2026.

 Jag såg en dokumentär om en man som hade drabbats värre än dom flesta. Redan när han var ung hade han sprängt av sig handen med någon typ av raket eller liknande. Jag tror det var någonting hemmagjort. När han byggde huset slog någonting sönder hans öga. Så hade han djur och blev stångad svårt av en tjur. Till sist avslutades han liv med att han blev rånmördad. Efter programmets slut upptäckte jag att Postnords paket-app blinkade på telefonen. Fast när jag öppnade den stod det fortfarande att min försändelse var på väg. Det var förstås både förvirrande och frustrerande. Jag stängde appen men öppnade den igen i hopp om att lyckas klura ut vad som hade hänt. Då stod paketet plötsligt som levererat. Det var bara att ta hissen ner till postboxen där det låg och väntade.

Blogg 25/3 2026.

 Med tanke på att jag har snarkappen igång när jag sover har jag telefonen på laddning hela nätterna. Åtminstone är det tanken men någon gång händer det att den inte är fulladdad på morgonen. Då lägger jag den på laddning på diskbänken i köket eftersom det mest lättåtkomliga eluttaget finns där. Sist det hände var jag lite orolig för att älsklingen hade ringt medan jag stod i duschen. I vanliga fall ligger telefonen på skrivbordet där jag hör den till badrummet. Om jag inte duschar då. Nu gick jag alltså dit för att kolla så jag inte hade missat någonting bara för att inse att telefonen låg i köket. Precis när jag lyfte upp den för att kolla ringde särbon. Snacka om att tajmingen var perfekt. Telepati tror han inte riktigt på. Jag brukar annars hävda att det är därför jag kan gissa rätt på mycket när vi kör frågespel. Han ser ju svaret och då går det via telepati till mig.

Blogg 24/3 2026.

 Om varmvattnet försvinner helt känns det förstås akut, men på sistone har det bara småstrulat lite. Jag gjorde i alla fall en felanmälan till slut, där jag bara skrev att det hade varit dåligt med varmvatten ett par dagar. Dagen efter hörde jag ingenting. Dom närmaste två dagarna hade jag tur med när fastighetsteknikern hörde av sig. Första dagen ringde han medan jag låg och mornade mig. Det innebar att han varken väckte mig eller ringde när jag stod i duschen. Nästa dag hade jag kommit ur sängen lite tidigare än vanligt, så när han ringde var jag redan klar i badrummet. Han och kollegan skulle komma hit och kolla under förmiddagen. Jag funderade lite över min planering men jag hade inte behövt oroa mig. Dom ringde på dörren innan jag ens var klar med frukosten. Någon blandare som strulade hade dom blockerat, men ärendet står fortfarande inte som avslutat. Jag antar att dom letar vidare.

Blogg 23/3 2026.

 Jag är extremt förtjust i att ligga och dra mig på morgnarna. Somnar jag då om verkar chansen öka för att jag ska minnas vad jag har drömt när jag vaknar. En morgon besökte jag således kyrkogården i min hemby på Öland. Där hade man byggt ett litet hus över vår familjegrav. Ett kapell hade också tillkommit. Där fanns en massa människor med uppseendeväckande sminkningar eller möjligen masker. Jag pratade med en dam och vi jämförde namn för att se om vi hade några gemensamma bekanta. Jag kände bara igen ett enda. Dom andra var bara konstiga. Jag ville ta ett kort på dom där människorna men jag hade glömt telefonen, som jag har kameran i, i bilen. Så jag sa mycket insiktsfullt till damen jag talade med att om jag går och hämtar den kommer ni inte att vara kvar när jag kommer tillbaka eftersom det här bara är en dröm.

Blogg 22/3 2026.

 När jag skulle bära hem ett tungt paket från posten hade jag varit förutseende och tagit med mig ryggsäcken. Problemet var att den inte är jättestor och paketet var format som en ganska lång rulle. Jag hoppades att det skulle fungera med att låta det sticka upp en bit och dra ihop dragkedjan runt det. Det hade det säkert gjort om det inte hade varit så tungt. Nu gick dragkedjan upp och jag märkte ingenting förrän jag tappade paketet. Första gången hände det inne på konditoriet och det var förstås extra pinsamt. När det hade hänt ett par gånger till på hemvägen kom jag till slut på den goda idén att hänga ryggsäcken på magen istället för på ryggen. Då blev det mer som att bära en bebis och jag kunde hålla om den så att ingenting ramlade ur. Kondiset heter för övrigt Priems. Så finns det ju en mack som heter Preems. Jag har stora problem med att komma ihåg vilket som stavas hur.

Blogg 21/3 2026.

 Även om jag helst använder datorn så fattar även jag att det mesta går att fixa i telefonen. Men när det gällde felanmälan till min hyresvärd stötte jag på patrull. Jag gick in på webbsidan, men tjänsten felanmälan saknades helt. Det borde förstås inte vara på det viset, så jag skickade frågan som ett ärende till kundtjänst. Flickan som svarade var en riktig pärla. Att hon började med att skriva att hon hade sett mitt ärende tolkade jag som att det kanske inte riktigt var hennes jobb, men att hon ville hjälpa mig ändå. Hon frågade om jag hade testat att expandera menyn vid fliken Mina Sidor. Det trodde jag förstås att jag hade gjort tills jag såg skärmdumpen hon hade skickat med för att visa. Jag hade klickat på själva texten. Att pluset också var klickbart hade inte ens slagit mig. Flickebarnet fick ett extra plus i kanten när hon dessutom svarade på mitt tackmail. 

Blogg 20/3 2026.

 När jag skulle lägga in ett kort i bloggen var den mappen plötsligt tom. Jag har samlat på mig mängder av bilder att ta till när dom behövs, så lite skärrad blev jag. När jag noterade att Youtube fanns som alternativ förstod jag till slut vad som hade hänt. Istället för att försöka ladda upp en bild hade jag tryckt på video och det fanns förstås inga i den där mappen.
På Google streetview kan man se hur huset jag bor i såg ut även tidigare. Tyvärr inte längre tillbaka än 2009 och sedan dess har inte mycket förändrats. Möjligen min dygnsrytm då. Jag jobbade ju natt fram till 2019 och sov på dagarna. Fram till dess ser man därför att rullgardinen är nerdragen i mitt sovrum när bilderna tas. På dom från senare år är den uppe.

Blogg 19/3 2026.

 Sedan det blev känt att Björn Kjellman slutar som ICA-Stig har det spekulerats vilt om vem som skulle ta över. Ingen verkar ens ha tänkt tanken att det kunde bli Micke Tornving. Sedan det tillkännagavs har det i vanlig ordning funnits delade meningar om valet. Personligen älskar jag honom, så jag kan nog tänka mig att se fler av ICA:s reklamfilmer framöver. Jag letade fram den första med Tornving och uppskattade i vanlig ordning twisten dom hade fått till. Det är ju onekligen lite märkligt att Stig byter utseende med ojämna mellanrum, så man studsade lite när man trodde att det var honom personalen inte kände igen. Jag tycker dom har hittat ett trevligt sätt att framföra sitt budskap. Jag tänker inte ens på att det är reklam när jag ser filmerna, men jag misstänker att jag noterar deras erbjudanden omedvetet. Någon var orolig för vem som skulle ta över Jeopardy, men jag tvivlar på att det är något heltidsjobb att spela ICA-Stig.

Blogg 18/3 2026.

 Jag hade koll på hur många sidor ett av mina dokument bestod av. Åtminstone tills jag skrollade ner i det och kollade texten. Det visade sig att dom tre sista sidorna enbart innehöll stycketecken. Dom var dolda, så jag fick fråga mig fram till dels hur man visade dom och sedan hur man tog bort dom. Det skulle bara gå att förminska dom, men jag lyckades radera dom helt och hållet. Problemet som kvarstod var att det var fullt av stycketecken i texten som var kvar. Det spelade väl ingen roll egentligen, men dom störde mig rejält. Som tur var gick dom att dölja med samma kommando som jag hade använt för att visa dom. Nu innehåller inte mitt dokument några tomma sidor på slutet.

Blogg 17/3 2026.

 Sedan dom tog ner tallen utanför mitt sovrumsfönster ser jag ljusen från en verkstad här i närheten klart och tydligt. Inte på sommaren förstås. Då är det så mycket grönska mellan den och mig att jag inte ser någonting alls. Den här årstiden ser jag i alla fall hur ljusen släcks där borta vid sex varje kväll. Det intressanta är att det på skylten utanför står att han har öppet nio till nitton. Å andra sidan är han som alla andra egna företagare där både sena kvällar och helger ibland.

Jag förvarar mina käraste och (för mig) viktigaste papper i ett brandsäkert skåp. Förhoppningen är att det åtminstone ska finnas en chans att det klarar sig om det skulle brinna här. På sistone har det funnits en del nedslående läsning i min morgontidning. Målerås musikkår hade förvarat sina noter i ett sånt skåp. Det klarar tydligen bara sextio minuter. När det öppnades efter att folkets hus hade brunnit ner fanns bara sot och flagor kvar.

Blogg 16/3 2026.

 Särbon har betydligt klarare minnen från sin barndom än vad jag har. Exempelvis kan han redogöra exakt för vad han såg på tv. Det var sporten, Bröderna Cartwright och Lassie. Själv minns jag vagt Humle och Dumle och Pellepennan och Suddagumman. Båda delarna hittade jag nu på SVT play, så jag kan friska upp minnet om jag skulle känna för det. Av Coronation street kommer jag bara ihåg hur förtjust jag var i rollfiguren Elsie Tanner. Vi hade bara svartvit TV på den tiden. Det var en chock när jag kom hem till en kompis som hade färg-TV och insåg att damen på tv:n hade illande rött hår. Det enda som fastnade från Herrskap och tjänstefolk var scenen när en i tjänarstaben fick en hjärtinfarkt. Hans händer började skaka innan och det gör ju mina skrämmande ofta. Hur snygg Manolito var minns jag också, så jag antar att jag såg High Chaparral. 

Blogg 15/3 2026.

 Landstinget, eller regionen som det heter numera, skickade en kallelse. 300 spänn skulle man få betala om man uteblev från besöket, även om det annars var avgiftsfritt. Så skickar dom kallelsen med Postnord, som är kända för att slarva bort försändelser. Det är nog många som åker på den avgiften.
Många gamla dansbandslåtar har jag lyssnat på i en och samma version under alla år. Hör jag dom sedan i en annan inspelning kan det störa mig om dom har ändrat i texten. Senast dök det i alla fall upp en som jag insåg var ändrad till det bättre. Istället för ”Då är det bara jag som är på jakt efter dig” sjöng dom ”då ser du bara mig som är på jakt efter dig”. Plötsligt rimmade ju texten också. Ända sedan jag var barn har jag gnolat på en låt som heter ”Ring Ring - Här är svensktoppsjuryn”. Jag har aldrig ens tänkt på att det är Beatleslåten ”Maxwell’s silver hammer” som har fått svensk text.

Blogg 14/3 2026.

 När yoghurten jag hade beställt från Kvantum saknades, ersattes den av någon för mig obegriplig anledning med kefir. Det fanns annars fyra andra smaker av den där yoghurten, som jag tyckte hade varit mer likt mitt ursprungliga val. Jag bestämde mig i alla fall för att testa istället för att skicka tillbaka den. Det slutade med att jag numera äter kefir istället för yoghurt till frukost. Eller dricker då. När rätt smak på Fun light saft var slut ersatte dom den med vanlig, sötad saft. Där gick dom tydligen helt på smaken istället för att ta en annan variant av rätt sorts saft. Socker är ju alltid gott, så jag behöll den också. Det kanske hade varit värre om jag hade varit diabetiker. Jag antar att det är en app dom använder som talar om vilket som ska ersättas med vad. Den som har programmerat appen och jag är inte alltid överens om vad som är logiskt.

Blogg 13/3 2026.

 I en dokumentär jag såg låg en skottskadad kille och förblödde medan ambulansmännen stod utanför och avvaktade. Dom visste inte om någon gärningsman fanns kvar och vågade/fick inte gå in förrän polisen var på plats. Dom befann sig tjugo mil bort, så då var det för sent. Killen som höll på att dö kunde knappast springa runt och säkra lägenheten. När tjejen på larmcentralen frågade om det var någon kvar provade han med att ropa. Ingen svarade men det dög inte som garanti för att ingen gärningsman fanns i lägenheten. Hade han levt idag om han hade ljugit och sagt att han hade sett mördarna lämna området? Som jag fattade det kom till slut hans mamma dit och gick in. Hon var beredd att riskera att möta någon för att rädda sin son. Så ett annat scenario är att det kunde ha slutat annorlunda om gossen hade ringt mamma istället för SOS.

Blogg 12/3 2026.

 När jag började blogga på Nogg.se minns jag det som att informationen var att man enbart kunde använda DHTML-redigeraren i Explorer. Jag tror det är sjutton år sedan och den har fungerat i Firefox under hela den här tiden. Tills häromdagen. Då var plötsligt nästan alla kommandon dimmade och omöjliga att komma åt. Lösningen var som på så mycket annat att byta webbläsare, för i Chrome fungerade det som det skulle. När jag nu gick in för att kolla inför det här blogginlägget såg det ut som det skulle i Firefox också. Det är bara att hoppas att det fortsätter så. En annan intressant detalj med Chrome är språket. Älsklingens Instagram ändrar mellan engelska och svenska lite som den vill. När jag nu använde den webbläsaren några dagar såg redigeraren ut som på bilden. Det mest intressanta är inte att den använder engelska utan att ”välj fil” står på svenska mitt i alltihop. Ingen logik alls.

Blogg 11/3 2026.

 Jag ser lite halvtaskigt på långt håll. Tillsammans med min ansiktsblindhet betyder det att jag har svårt att se om dom jag möter ute är några jag borde hälsa på. Det känns lite fånigt att starrbliga på vilt främmande människor. I helgen gjorde jag som vanligt och försökte avgöra på avstånd om damen jag mötte verkade bekant. Hon påminde lite om en före detta arbetskamrat, men hon har flyttat uppåt landet, så hon kunde det knappast vara. Så långt i mina funderingar släppte jag tydligen alltihop, för precis när hon skulle ha passerat mig sa hon ”Hej Eva”. Först då såg jag att det var min hårfrisörska. Hon har klippt mig i över tjugo år, så henne kan man tycka att jag borde känna igen vid det här laget. Möjligen kan jag skylla på att vädret var vackert och jag hade solen i ögonen.

Blogg 10/3 2026.

 När jag var barn minns jag tydligt att första veckan i mars var magisk eftersom födelsedagen närmade sig. Det var kalas, presenter och möjligen roligt att bli ett år äldre. Det sistnämnda gällde bara dom fjorton första åren av mitt liv. Dom senaste femtio har gått så fort att jag helst bara skulle vilja stanna tiden. Den digitala världen har i alla fall ersatt en del av uppmärksamheten man fick i skolan när man fyllde år. På Facebook är det ett gäng som skriver grattis, eftersom appen påminner dom om födelsedagar. Mina båda banker har mailat varsin grattisfilm. På Svenska spel stod det ”Grattis i förskott” dagarna före min födelsedag. Igår byttes det ut mot texten på bilden nedan. Från Kvantum får jag till varje födelsedag ett presentkort på en djupfryst tårta. Älsklingen hävdar att han aldrig har fått någon, men jag tror att han kan ha misstagit meddelandet för reklam. Han fick i alla fall äta upp min i helgen, eftersom han är mer förtjust i tårta än vad jag är.

Blogg 9/3 2026.

 Älsklingen brukar bjuda ut mig på mat på min födelsedag. I år tog vi det dagen innan, eftersom det var söndag. Visserligen satte sig en barnfamilj precis intill oss, men jag antar att där är mer folk idag, när dom kör dagens lunch. Vi gick i vanlig ordning till Baroness som ligger alldeles i närheten av våra bostäder. Där jag kan få pizza eller kebab och särbon vanlig husmanskost. Igår blev pizzan Fyra ostar. Den passar mig, som älskar ost, perfekt. Jag blir mätt på en halv pizza, så den andra halvan bar jag hem och åt till kvällsmat. På hemvägen plåtade vi lite, även om det var svårt för mig att hitta motiv. Snön är i stort sett borta och grönskan har inte riktigt kommit igång ännu. Intill väggen här hemma blommade i alla fall både krokus och snödroppar. Vi funderade på att köpa varsin glass till dessert, men vi väntade tills vi kom hem istället. Här finns alltid glass i frysen.

Blogg 8/3 2026.

 Jag kommer från Öland, där dom lade ner järnvägen samma år som jag föddes. Här i Nybro har jag bott femtio meter från järnvägen i 35 år, men jag är fortfarande lika fascinerad av tågen som passerar. Häromdagen fick jag se fyra olika tåg medan jag var ute och gick. Det kom först ett krösatåg. Det brukar älsklingen kalla för Örsjöexpressen. Öresundståget kallar vi för gråsuggan och SJ-tåget har blivit mitt tåg, eftersom jag tycker det är så fint. Jag blir glad av att bara se det. Förutom dom tre kom det ett tåg från Green cargo. Den här årstiden ser jag tågen från min balkong. En dag hade jag tur när jag hörde ett pipande. Jag skulle mest bara kolla om det var sopbilen som var på nästa gård, men precis när jag tittade ut körde mitt tåg förbi. På sommaren när det är som grönast hör jag bara ljudet. 

Blogg 7/3 2026.

 Jag använder ärrtejp på halsen där jag blev opererad i höstas. När jag skulle sätta dit tejpen häromdagen kändes underlaget plötsligt helt annorlunda än vad jag var van vid. Jag har av någon anledning liknande ränder högre upp på halsen. När jag besökte min fasta läkarkontakt på sjukhuset före operationen sa han bland annat att han såg att jag redan hade ärr. Jag funderade febrilt på vilket av alla mina ärr han kunde tänkas se fast jag hade kläder på mig. Inte förrän efter operationen insåg jag att ärret efter den ser likadant ut som linjerna jag har på halsen. Lite dåligt kan jag i och för sig tycka att det var att en läkare inte såg skillnad. Jag brukar sätta tejpen precis under en av dom där linjerna för att det ska hamna på rätt plats och täcka ärret. Nu hade jag istället satt det under själva ärret.

Blogg 6/3 2026.

 Jag är fruktansvärt irriterad på alla som envisas med att gå på höger sida av vägen. Ännu argare blir jag när dom dessutom cyklar till vänster och/eller på trottoaren. Därför blev jag glad över ett långt inlägg från en av polisgrupperna på Facebook där ordningsmakten långt och utförligt beskrev det man hoppades att alla redan visste. Man går alltid till vänster och cyklar på höger sida. Den förhoppningen grusades när jag började läsa kommentarerna. Där hävdades på fullt allvar att ordningsmakten själva inte visste vad som gällde. Folk höll med delvis, men hävdade att i vissa lägen skulle man visst gå till höger. Jag suckade bara tungt och lät dom diskutera med varandra, eftersom det fanns en massa olika uppfattningar. Jag anar att det är samma människor som inte kan läsa hastighetsskyltar när dom kör bil. Enligt dom finns inte fartkamerorna alls till för att färre ska dö eller bli handikappade efter trafikolyckor utan bara för att det ska komma in böter.

Blogg 5/3 2026.

 Problemet med att min själs älskade är en hejare på att dra åt locken på burkar och flaskor uppstår när jag ska lämna dom till återvinning. Locken av metall sitter kvar på glasburkarna när jag bär bort dom till förpackningsåtervinningen. Där får jag sällan av dom. Det har hänt att jag har jag bett om hjälp när jag har träffat någon bekant, men betydligt oftare har jag fått fuska och låta locket följa med i glasigloon. Pantflaskorna ska i och för sig korken sitta kvar på när man lämnar in dom. Numera sitter den ju rentav fast, för att den ska hänga med. Problemet med dom är att luften på något vis sugs ut ur flaskorna på vägen till centrum, där pantmaskinerna finns. Jag har inte tänkt på om det möjligen bara är på vintern, så det har med kylan att göra. Jag får i alla fall öppna korken och släppa in luft, för att maskinen ska kunna läsa streckkoden.  

Blogg 4/3 2026.

 Styckmordet i Oskarshamn är uppe i hovrätten och min morgontidning rapporterar flitigt därifrån. Det är förstås chockerande att någon människa kan begå ett sånt brott över huvud taget och ännu värre att ett sånt monster kan vara anställd i hemtjänsten. Om han nu inte blir frikänd till slut, men i tingsrätten dömdes han till livstids fängelse och livstids utvisning. Hur man får ihop det vet jag inte riktigt, men det kanske hänger ihop med att livstid i Sverige sällan varar ett helt liv. Det som förundrade mig mest i tidningen var ett ljudklipp från rättegången. Killen hade tolk! Hur i all världen kan man jobba i hemtjänsten om man inte kan göra sig förstådd på svenska? Har han tolk med sig hem till dom gamla också? I Nybro kommun ville dom styrande inte införa språktester för dom anställda. Dom hävdade att det redan fanns språkkrav när dom anställdes. Tydligen fungerar det inte något vidare.

Blogg 3/3 2026.

 Jag såg första avsnittet av ”Expedition vildmark” på femman och insåg hur svensk jag är. Det första jag reagerade på var att dom hade yxa med sig och högg ner grenar och hela träd. Så långt sträcker sig knappast allemansrätten ens i Sverige. När eftertexterna började rulla insåg jag att dom hade förutsett att det fanns gnällspikar som jag. Där stod det klart och tydligt att all åverkan sker med markägarens tillstånd. Jag tittar förstås mest för att det är ett gäng kändisar som är med. Lite förundrad är jag över hur olika förutsättningar dom verkar ha för att fixa någonting att äta. Två av killarna började fiska direkt och fick abborre till middag. En annan sa att han inte klarade av att döda någonting som hade ögon. Han erkände själv att han var en sån som tror att kött växer på träd. En tjej satt i ett klipp från nästa avsnitt med en fisk i handen, men äta den tänkte hon inte göra.

Blogg 2/3 2026.

Någon började en bloggkommentar med orden ”quelle belle”. Jag tyckte det var så vackert att jag var tvungen att googla fram en översättning. Det är tydligen franska och betyder ”vilken vacker”. 
 Älsklingen och jag gick härifrån samtidigt häromdagen. Nere på gården började han fundera på om han hade haft ryggsäcken med sig och i så fall glömt den här uppe. Han klarade sig utan den, så i så fall kunde den vara kvar här till dagen därpå. Jag brukar se till att han får den med sig hem, men det hade jag tydligen glömt den här gången. Samma sak var det med att kolla om den fanns här så fort jag kom hem igen. Inte förrän sent på kvällen fick jag ögonen på den, fast den hängde väl synlig i hallen. Efter sex år har jag tydligen vant mig så pass vid att ha hans saker också här att jag inte reagerar om dom inte borde vara kvar. 

Blogg 1/3 2026.

 Att kunna läsa sina journaler på 1177.se är på både ont och gott. Ibland blir jag verkligen häpen över vad jag läser om mig själv. Tidigare hade man å andra sidan ingen aning om vad det stod i journalen. Oftast är det läkare som skriver att patienten, jag då, är nöjd. Det är sällan så jag har uppfattat det, men jag får kanske bli tydligare med att uttrycka mitt missnöje. Senast hade min återkommande läkarkontakt på sjukhuset skrivit att ”patienten har blivit informerad angående vår nya brevsvarspolicy”. Om det var han själv eller någon annan som skulle ha informerat mig om den framgick inte. Jag visste inte ens vad den gick ut på, så jag fick googla. Det hjälpte inte heller, men till slut lyckades AI klura ut vad saken gällde. Läkarna får inte skicka personliga brev längre utan man ska kolla sina svar på 1177. Möjligen var det att jag hänger där som han tolkade som att jag kände till policyn.

Blogg 28/2 2026.

 När jag ska kolla något program på SVT-play brukar jag gå in i appen på tv: n. Jag har aldrig funderat på om det går lika bra att söka på programutbudet i stort, men i veckan höll jag på att bli tvungen. Då stod det först och tuggade och så kom det upp ett felmeddelande om att det var problem med appen. Jag satte på en film istället och när den var slut fungerade det igen.
När älsklingens god morgon-sms inte nådde mig var det inte lät att veta om problemet låg hos honom eller hos mig. Jag testade i alla fall med att stänga av min telefon en stund, eftersom det brukar hjälpa mot det mesta. När jag hade satt på den igen satt jag och googlade efter lösningar om man inte kunde ta emot meddelanden, när det började pipa i telefonen. Då kom först morgonens sms i två upplagor och sedan dom andra han hade skickat för att kolla om det fungerade.

Blogg 27/2 2026.

 Att jag är extremt fumlig och tapphänt har väl alla förstått vid det här laget. Häromdagen slutade det med ett mindre kaos. Jag skulle ta ut den stora burken med lingonsylt ur kylen och använde dumt nog bara en hand. Särbon brukar vara en fena på att få fast lock så att dom knappt går att öppna igen. Den här gången hade troligen jag satt på locket. Alternativet är att det flög av när burken slog i golvet. Tappade den gjorde jag i alla fall från en och en halv meters höjd och det skvätte lingonsylt över halva köket. Älsklingen var snabb att torka bort det som hade hamnat på tapeten med blött papper innan det fastnade. Vi hittade lingon lite överallt på möblerna. Från golvet fick jag börja med att ösa upp det och sedan torka i flera omgångar. Åtminstone under den närmaste framtiden lär jag ta allting med båda händerna.

Blogg 26/2 2026.

 Jag förstår fortfarande inte riktigt logiken, men jag har i alla fall insett vitsen med att handla i Apotek Hjärtats webshop, även när jag får gå till den fysiska butiken och hämta paketet. På nätet finns även uppgiften om vad varje vara kostar i butik. Där är allting flera kronor (ibland upp till en tia) dyrare än på nätet. Så visst kan det vara skönt att slippa leta och fråga sig fram inne på apoteket och störa sig på att allting inte finns, om det dessutom lönar sig. När jag skulle traska ner dit i måndags hade jag för övrigt extrem tur med vädret, även om det inte såg ut så innan. Det vräkte ner stora lapphandskar hela natten, men tydligen var snön ganska blöt. Dom gator som plogades direkt på morgonen var helt bara när jag kom iväg framåt eftermiddagen. Inte visste jag vilken kassa på apoteket som lämnade ut paket, men jag började med att fråga i den som man inte behövde kölapp till. Där fanns alla paket i ett skåp.

Blogg 25/2 2026.

 Nordeas app bestämde sig plötsligt för att jag måste kontrollera mina uppgifter hos dom. Telefonnumret hävdade appen var felskrivet, fast jag har haft samma i tjugofem år. Jag försökte verkligen skriva det enligt instruktionen och på flera olika sätt men ingenting dög. Dag två fick jag tramsa med koder och annat och lyckades godkänna numret, men dag tre var det tvärstopp igen. Då blockerade den mig dessutom från att komma åt resten av appen över huvud taget. Det är ju annars från den man ska ringa för att få förtur, men nu fick jag ta till deras vanliga nummer. Där fick jag i alla fall efter ett gäng knapptryckningar, inloggningar och en viss väntetid prata med en mycket trevlig gosse. Han verkade gissa lika mycket som jag, men en av hans gissningar fungerade. Alla håller tummarna för att det fortsätter så.

Blogg 24/6 2026.

 Efter trettiofem år i Nybro besökte jag i söndags sporthallen för första gången. Det gällde dock inte sport den här gången heller. Jag har en tendens att missa olika evenemang, så att det skulle bli loppis där hade jag antecknat första gången jag läste om det. Några bekanta säljare fanns där, så det blev ett par trevliga pratstunder. Det som förvånade mig mest med byggnaden ifråga var trappan ner till själva hallen. Trappstegen var så höga att jag i det närmaste fick klättra både ner och upp igen. Ett par små inköp blev det, även om till och med dom var ganska onödiga. Ett litet spel, som vi i och för sig testade när jag kom hem, men det lär knappast bli flitigt använt. När jag inte tänkte köpa det, eftersom det var för dyrt, prutade säljaren själv. Fyra bordstabletter var ett desto mer lyckat inköp. Jag hade i och för sig så jag klarade mig innan, men jag gillade materialet i dom jag köpte nu.

Blogg 23/2 2026.

 När jag känner mig extra ambitiös brukar jag jämföra priserna hos dom olika webbapoteken. Oftast hoppar jag ändå över den biten och handlar det jag ska ha hos Apotea. Dom brukar vara billigast och dom har alltid gratis frakt. Nu laggade deras sida och stod mest och snurrade. Köpte jag någonting fick jag upp ett felmeddelande att varan inte gick att lägga till. När jag sedan gick till kassan hade den lagts till flera gånger. När någonting av det jag behövde inte fanns hemma hos dom gav jag upp och gjorde om hela beställningen hos Apotek Hjärtat. Inte förrän jag skulle checka ut därifrån insåg jag att dom enbart levererar till apoteket. Jag antar att det kan ha med medicinerna jag köpte att göra. Dom brukar komma till något utlämningsställe från Apotea. Då kan jag väl lika gärna hämta mitt paket på apoteket, även om det känns fånigt att handla på nätet över huvud taget om jag ändå ska gå dit.

Blogg 22/2 2026.

 Under vintern har min vanligaste promenadrunda passerat tre olika nöjesområden för barn och ungdomar. Först går jag förbi det jag tror är en konstgräsplan. Annars skulle man väl knappast kunna hålla den grön och snöfri när planen som ligger bara några meter därifrån är helt snötäckt. Jag förstår inte riktigt nöjet med utomhusträning den här årstiden, men jag har sett folk i kortbyxor fast det är minusgrader. Is har det också spolats. Den ser jag inte riktigt från vägen jag går, men jag hör skridskoskären tydligt. Ännu mer låter det förstås när puckar slås iväg och alla glada tjut från lekande barn. Under bilden på fotbollsplanen syns den plan som på sommaren brukar hysa tillresta cirkussällskap. När motorburen ungdom är där och leker under den varma årstiden blir hela gräsplanen sönderkörd. Inte för jag fattar hur dom ens tog sig fram där i snön, men jag hoppas att snötäcket skyddade gräset.

Blogg 21/2 2026.

 Det har länge varit på väg att sina med både fotopapper och en viss storlek på kuvert härhemma. Man blir ju inte direkt sugen på att traska ner till centrum när gatorna är fulla av is. Hade det inte till slut blivit akut hade jag nog väntat till våren. Att bokrean börjar i nästa vecka hade jag ingen koll på alls. Min enda tanke när jag läste skylten om det på dörren till bokhandeln var att det var tur att jag inte hade gått dit på måndag istället. Då har dom nämligen stängt för framplockning. Att det var en bra idé att vänta med bokinköp ett par dagar tills rean var igång slog mig inte ens. Det var det innehavarinnan själv som tipsade mig om. Jag får väl vänta tills den värsta anstormningen av reaentusiaster har lagt sig innan jag går dit igen. Det som saknades här hemma inköptes igår, så nu är det ingen panik.

Blogg 20/2 2026.

Jag läser som alla vintrar om ungar som kastar ner isblock från broar på bilarna som kör förbi under dom. Jag kan fatta att det är roligt, men det bevisar väl bara en gång för alla att dom inte har något som helst konsekvenstänk. Att någon kan köra ihjäl sig efter att ha fått vindrutan krossad tror jag inte ens har föresvävat dom.  

Det är många år sedan jag slutade bita på naglarna. Även om jag inte låter dom bli speciellt långa var dom alltid i vägen i början. Jag kunde inte ta en klase bananer utan att få bananskal under naglarna. Kliade det någonstans gav jag mig själv rivsår. Jag vande mig så småningom, men häromdagen råkade jag klösa mig själv på ett finger. En bit av skinnet försvann. Sånt gör ju så hiskeligt ont, speciellt som jag kommer emot det hela tiden när det sitter på fingret.