Klumpig.

När man är barn och när man är riktigt gammal spiller man ju lätt på sig. Jag vill gärna tro att dom flesta har en period däremellan när dom inte gör det. Tyvärr missade jag dom åren helt. Jag kan bara inte äta eller dricka utan att få någonting på mig. Det är som om jag hade hål i läppen. Har jag varit utomhus och ätit korv kan jag upptäcka senapsfläckar på jackan långt efteråt. Medan jag fortfarande var ute i helgerna hällde jag ofelbart det sista av vinet på blusen. Det var extra retfullt, eftersom jag oftast använde vita blusar. Jag minns det inte så själv, men jag kommer ihåg en kille som sa att han inte hade sett mig på hela kvällen. Jag hade någon annan färg, och han hävdade att jag alltid brukade ha vit blus. Med åren har jag hur som helst lärt mig att leva med min klumpighet. Sitter jag ute och äter en glass håller jag den aldrig över mina ben. Vid matbordet lutar jag mig alltid över tallriken. Skulle olyckan ändå vara framme går jag raka vägen till tvättkorgen med det nedspillda plagget, och tar på mig något rent. Att försöka torka bort spillet slutade jag definitivt med efter att ha ätit grillbuffé på Robinson Crusoe i Borgholm. Jag försökte torka bort sås med en färgad servett, så fläcken blev både större och fulare. Ljusa byxor använder jag i princip aldrig, eftersom jag inte kan hålla dom rena. Det hängde två par i garderoben, men det ena tog jag till jobbet, när jag fick ont om arbetsbyxor.

Dataspel.

Jag spelar mycket dataspel, och ibland blir det riktigt intressant. Som i spelet där man får en stad i ett land, och ska peka ut det på kartan. Jag blev helt ställd när det plötsligt stod Gotland, Gotland. Om det har förekommit öar i det där spelet tidigare kan jag inte svara säkert på, men jag var helt övertygad om att det enda Gotland jag kände till låg i Sverige. När jag nu inte visste något annat, så klickade jag ändå på vår största ö, och visst var det den dom menade. Andra gånger syns det extremt tydligt att man har använt Google translate, när man har översatt spelen till svenska. Då blir självklart " you just unlocked a new zone" " du olåst bara en ny zon", men som korrekt svenska låter det knappast. 

Kristallen.

Tv-galan Kristallen är ett av mina favoritprogram under året, eftersom jag är en sucker för kändisar. Dom olika kanalerna turas om att anordna den, men jag tycker nog ändå att SVT gör det bäst. Man har till exempel varje år ett bildspel med dom som har gått bort under året. Ifjol spelades det upp i bakgrunden, där man inte kunde se det. Istället var sångerskan, som sjöng under tiden, i bild. I år fylldes rutan av bilderna på skådisar och andra, medan någon spelade stämningsfullt på piano i bakgrunden. Publikljud är en stämningshöjare som jag inte ens tänker på förrän den saknas. Det året man varken hörde skratt eller applåder kändes det som om alla skämt föll platt till marken. Pristagarnas uppförande kan väl däremot inte kanalen göra mycket åt. Ulf Elfving skrev till och med en krönika efter årets gala om alla svordomar i tacktalen. Jag är själv dålig på att vårda mitt språk, men på en tv-gala tycker till och med jag att det låter illa när folk svär. Något som har stört mig i alla år är hur dom som ska tala böjer sig fram över mikrofonen. Antingen hörs det utan att man har munnen precis intill, och då borde produktionen kunna informera alla medverkande om det. Alternativt kan man höja upp den, eftersom den uppenbarligen sitter för lågt för samtliga. Till och med shownumren var så bra i år att jag såg och hörde hela galan. Dom brukar jag annars spola förbi, eftersom den typen av underhållning inte roar mig alls.

Som det kan bli.

Det kan vara så att jag slutade baka och ragga ungefär samtidigt. Jag minns att åtminstone tjejen jag umgicks mest med när jag var i tjugoårsåldern använde sina hembakade bullar att ragga med. Vid något tillfälle hade hon varit hemma hos en kille och hängt en påse bullar på hans dörr. Det närmaste jag själv kom var en kille som hävdade att han skulle kunna gifta sig med mig bara för mina bullar. Det gjorde han inte.
Gång på gång gnuggade jag bort små stänk intill samma platta på spisen. Till slut insåg jag att jag inte hade lagat mat sedan det hände senast, och att stänken dessutom fanns även ovanpå spislocket. Det tog mig ett bra tag att komma på att kapselmaskinen står precis intill spisen. Den fräser en del när den brygger så det jag får torka bort är små chokladstänk. Orsak och verkan är visst inte riktigt min grej.

Teknikens under.

Förra gången jag bytte dator hade jag den fortfarande uppe på skrivbordet. Därför var det extremt irriterande att dom hade satt en stor, ful, röd etikett på ena sidan av det snygga, svarta chassit. Inte förrän jag hade pillat bort den insåg jag att det var produktnyckeln till Windows, och att det hade varit en bra idé att skriva av den först. Numera står datorn på golvet, så ingen ser vad det sitter för lappar på den. Då räckte det plötsligt med en minimal etikett på baksidan. Den var så liten att jag fick använda ficklampa för att se att läsa på den. När jag skulle dra igång min nya dator tog det mera tvärstopp än jag hade kunnat föreställa mig. Skärmen förblev svart, och utan skärm kommer man ju inte så mycket längre. Nu när jag har smartphone hade jag åtminstone möjlighet att googla fram en lösning utan att koppla in den gamla datorn igen. Det framkom att man eventuellt måste byta urtag, när man hade det pryttel som jag har i den nya. Det fanns ett liknande urtag, men där passade inte min sladd. Som väl är har jag samlat på mig gott om sladdar under mina år med dator, så till slut hittade jag en annan som fungerade. Förhoppningsvis hinner jag så långt innan helgen är slut, att jag kan använda datorn. Däremot lär det ta till framåt jul innan allt ser ut och fungerar som jag vill. För tillfället är det ljudet jag har fastnat på. Jag får inte högtalarna att fungera. På kuppen upptäckte jag att det fanns högtalare i min skärm. Det hade jag missat helt, fast jag har haft den i flera år. Tyvärr låter det inte alls som det ljud jag är van vid från högtalarna, så felsökningen fortsätter.  

Att svänga.

Att svänga med olika fordon tog mig uppenbarligen många år att lära mig. Redan när jag som liten lärde mig cykla vurpade jag rejält, eftersom jag trodde att jag skulle vrida styret i samma vinkel som jag skulle svänga. När jag var femton körde jag sönder en dörr på bilen på bilden, när jag skulle svänga genom ett grindhål. Som jag minns det tog pojkvännen (också på bilden) det hela med jämnmod. Han insåg väl att det var på egen risk han lät en minderårig utan körkort köra bilen. Ett par år senare körde jag ner en hel grindstolpe till vårt då gemensamma hem med traktor och vagn. Det kanske är tur att jag mest bara kör trampcykel numera. Mercedesen var för övrigt inte utrustad med servostyrning. Jag glömmer aldrig när jag satt på parkeringen utanför min dåvarande arbetsplats och slet som ett djur för att ta mig därifrån. Jag var snudd på för klen för att orka vrida runt ratten över huvud taget.

Späckad helg.

Den här helgen kan man inte klaga på att det inte händer något i Nybro. Ikväll firar Kährs 160-årsjubileum med en fest för alla anställda i Sverige. 570 personer var anmälda, och man har hyrt Liljas arena för att få plats. Eller Nybro ishall, som det stod på inbjudningskortet. Kärt barn har många namn. Jag träffade en gammal bekant från tiden då jag var ute och dansade på Kvantum i morse. Hon trodde att festen skulle pågå hela helgen, eftersom Kährs hade hyrt hallen i tre dygn. Jag gissade på att dom behövde en dag för att förbereda och en för att städa efter sig. Bilden nedan visar att jag definitivt hade rätt om förberedelserna. Där håller dom på att lägga golv över isen. Det var tydligen inget Kährs-golv, utan någon mer standard-variant som man brukar lägga på isar när man ska ha andra evenemang. Kortet har jag lånat från 24Nybro, som i sin tur hade lånat det från kommunbloggen. Festen pågår för fullt. En kollega sände just live på Facebook, så jag kollade lite av underhållningen. En arbetskamrat hävdade att man måste gå dit och äta, eftersom gratis är gott. Jag betalar hellre min mat själv än jag offrar en fredagskväll. På Facebook såg jag ett par Kährsanställda som var på väg till Stockholm och någon som var på norra Öland, så det är fler än jag som missar festen. Samtidigt har Nybro glöder dragit igång på torget. Det pågår imorgon också med öltält och annat. På söndag är det bakluckeloppis vid Åkrahäll, men jag planerar inte att närvara vid något av dessa evenemang.