Tv-galan Kristallen är ett av mina favoritprogram under året, eftersom jag är en sucker för kändisar. Dom olika kanalerna turas om att anordna den, men jag tycker nog ändå att SVT gör det bäst. Man har till exempel varje år ett bildspel med dom som har gått bort under året. Ifjol spelades det upp i bakgrunden, där man inte kunde se det. Istället var sångerskan, som sjöng under tiden, i bild. I år fylldes rutan av bilderna på skådisar och andra, medan någon spelade stämningsfullt på piano i bakgrunden. Publikljud är en stämningshöjare som jag inte ens tänker på förrän den saknas. Det året man varken hörde skratt eller applåder kändes det som om alla skämt föll platt till marken. Pristagarnas uppförande kan väl däremot inte kanalen göra mycket åt. Ulf Elfving skrev till och med en krönika efter årets gala om alla svordomar i tacktalen. Jag är själv dålig på att vårda mitt språk, men på en tv-gala tycker till och med jag att det låter illa när folk svär. Något som har stört mig i alla år är hur dom som ska tala böjer sig fram över mikrofonen. Antingen hörs det utan att man har munnen precis intill, och då borde produktionen kunna informera alla medverkande om det. Alternativt kan man höja upp den, eftersom den uppenbarligen sitter för lågt för samtliga. Till och med shownumren var så bra i år att jag såg och hörde hela galan. Dom brukar jag annars spola förbi, eftersom den typen av underhållning inte roar mig alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar