Intensivt.

Inatt var en sjuk och en ledig på min avdelning. Vi är inte mer än fyra stycken som jobbar nattskift där från början, så nu var vi bara två. Vi kompletterade varann väl, som tur var. Det märkte jag inte minst strax innan vi skulle gå hem i morse. Vi skulle köra ut vårt material innan morgonskiftet kom, och när man "bara ska" händer det alltid något. Nu var det en fastkörning som satt som jag vet inte vad. Det visade sig att min kollega var starkare och mer händig än jag, så hon fick loss den. Jag har hållit på mer med kapen än hon, så jag lyckades få igång den igen efteråt. Som tur var hade vi hunnit över till en sträng där det inte löser ut i elskåpet varje gång man har en fastkörning. Ingen av oss får gå in där, så när det händer får vi ringa efter elektriker och vänta in honom. Han blev inte så himla glad den gången jag ringde precis när han hade värmt sin mat och skulle äta. Vissa yngre har fortfarande respekt för äldre som tur är, så han kom ändå. Dom flesta hävdar att det inte kan hända så mycket, även om man skulle pilla själv i elskåpet, men om inte annat kan man säkert bli av med jobbet. Lite tragiskt är det att jag ändå bryter mig in där för att se om det har löst ut, så jag åtminstone inte ska ringa efter elektrikern i onödan. Min kollega hade för övrigt med sig varsin jättestor muffins till oss. Alla som vet var vägen till mitt hjärta går, insåg hur populär hon var resten av natten efter det.