Glasögon.

När jag slutar jobba på morgnarna är glasögonen det första jag tar av mig. Det andra är bh:n. Turordningen beror mest på att jag vill vänta med den tills jag kommer upp till mitt omklädningsrum. Det är samma sak här hemma. Bh använder jag aldrig, och jag har inte glasögonen på mig hela tiden som dom flesta andra. På sistone har jag insett fördelen med det, eller om det möjligen är en nackdel. Jag märker inte själv hur dåligt jag ser, annat än när jag ska läsa någonting. Men kommer jag ut i köket eller badrummet med glasögonen på mig, får plötsligt ordet städning en helt ny innebörd. Nu är frågan om jag ska lämna glasögonen vid datorn, och fortsätta vara glad åt att jag inte ser all smuts. "Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete", säger man ju. Eller ska jag ta på mig glasögonen när jag städar, och se om jag lyckas få det lite renare. Jag kan ju alltid börja med att använda dom när jag städar inför besök av folk som använder glasögon hela tiden. Min svägerska blir redan nu förtvivlad, när jag säger att jag har städat bakom tvättmaskinen, för att hon skulle komma. Undrar hur hon skulle reagera om jag sa att jag hade städat med glasögonen på mig inför hennes besök. Chocken när jag råkar se mitt eget ansikte i badrumsspegeln med glasögonen på är ännu större. Jag ser varje por och varje skäggstrå tydligt. Det är då jag är glad att jag har en kollega som använder "snygging" som tilltal när han hejar. Varje gång han har sagt det täcker jag över speglarna här hemma och lever på det ett par dagar.