Tjugonionde april.

Den tjugonionde april 1975 är en sån där dag när jag önskar att mina dagboksanteckningar hade varit lite mer utförliga. När jag skrev dom visste jag förstås exakt vad jag menade, men fyrtio år senare finns det en del att fundera på. Som att vi mest pratade på mattelektionen, för att killarna i 7A var borta. Kunde vi inte göra något vettigt, eftersom alla dom skulle missa det då, eller blev stämningen bara allmänt intim, när vi bara var hälften så många? Vår mattelärare sa att jag har lätt för matte. Jag hade nog lätt för dom flesta ämnen, eftersom mina betyg var hyfsade, fast jag inte var någon plugghäst. Det var då det. Numera brukar jag hänvisa till en arbetskamrat, som hävdar att det blir svårare att lära sig något nytt ju äldre man blir. Börje och Kattis var ihop tack och lov. Jag undrar varför det var tack och lov, för som jag minns det var jag själv ganska förtjust i pojken i fråga. Ett seriöst förhållande måste deras hur som helst ha varit, för jag tror att dom båda lever ihop än idag. Att jag lade mig halv sju på kvällen säger väl bara en del om att jag alltid har varit lika förtjust i att sova.
Tio år senare var jag på södra Öland och åkte med mina föräldrar, morfar och hans flickvän. Bland annat gjorde vi det årliga besöket vid Mellstabylund. Det var mammas barndomstrakter. Jag minns inte nu om det var violer eller några andra blommor hon brukade plocka där, men det är det hon gör på kortet, medan pappa står och röker.