Snö.

Idag tänkte jag för ovanlighetens skull sova först och uträtta mina ärenden ikväll. Det var en dålig idé. Dels sover jag bättre efter att ha cyklat en halvmil, och när jag vet att jag inte behöver stiga upp vid någon speciell tid. Den enda fördelen med att sova oroligt är att jag drömmer mer. Jag, som enligt vissa inte har något liv, upplever mer när jag sover än när jag är vaken. Så fort någonting är över har man ju bara minnena kvar, och för mig är dom lika starka när jag bara har drömt någonting som om jag har upplevt det i verkligheten. Den senare är ju dessutom betydligt mer begränsad, när det gäller vad man kan och får uppleva. Så var det det här med vädret. I morse sken solen från en klarblå himmel. Jag tänkte tanken att det kunde bli sämre framåt dagen, men om någon hade sagt att det skulle snöa i slutet av april hade jag trott att dom drev med mig. När jag drog upp min rullgardin såg det ut som på kortet utanför. En av fördelarna med att bo ensam är att man kan kasta om sina planer fullständigt utan förvarning. Min cykeltur får vänta tills i imorgon bitti. För att det ska vara sämre väder än ikväll krävs nästan åska, hagel och drivis. Statoil öppnar visserligen inte förrän vid åtta, men dom har ett rejält cykelställ utanför, så jag kan ställa ifrån mig cykeln med packväskorna på, medan jag går in och hämtar mitt paket. Då kan jag ta det på hemvägen, och vara på Kvantum när dom öppnar vid sju. Ikväll diskar jag, bäddar rent, tvättar och stryker istället. Så är det bara städningen kvar tills imorgon.