Bakluckeloppis.

Idag var det dags för bakluckeloppis på andra sidan Norra vägen. I fredags struntade vi blankt i att marknaden officiellt inte öppnade förrän vid tio. Det var nio förr, och vid halv tio var det redan gott om folk där. Loppisen är inhägnad och det kostar en tia att gå in, så där är det verkligen insläpp vid tio. Jag stod i kö förra gången, så nu väntade jag till lite efter utsatt tid, men det var ändå kö halvvägs hem till mitt. Något loppistänk har jag uppenbarligen inte, för prutar gör jag bara inte. Tar någon mer än vad jag vill ge för en grej så struntar jag helt enkelt i att köpa den. Att pruta på något som bara kostar ett par tior tycker jag är snudd på pinsamt. Får dom som säljer inte mer än tio spänn för varje grej, får dom väl knappast ihop pengar så det täcker avgiften för att stå där. Ett par inköp blev det för min del. En plånbok som var av samma typ som den jag använder, fast den här gav lite nostalgivibbar. Den är aningen större än den jag har, så jag får kolla så den får plats i innerfickorna på mina höst- och vinterjackor, innan jag plockar över allting till den. Så köpte jag ett par skor. Jag, som annars är fruktansvärt kinkig med skor, köpte ett par sandaler utan att ens prova. Jag har funderat på det varje sommar i hela mitt liv, men aldrig kommit till skott. Nu sprang jag på exakt såna som jag hade tänkt mig. Blir dom inte använda kommer det i alla fall att gräma mig mindre när jag bara har gett några tior för dom, än om jag hade betalat flera hundra. Fördelen med att köpa begagnat var att någon annan hade gått in dom, så dom var riktigt sköna.