Klockan.

Trots att jag jobbar på en stor industri är inte klockorna synkroniserade. Alla visar olika, så att hålla sina rasttider efter dom blir lite jobbigt. Jag gillar inte att ha armbandsklocka på mig när jag jobbar, så den förvarar jag i ryggsäcken. Jag tar på mig den när jag går på rast, men vid första rasten inatt hittade jag den inte. Det vanligaste i det läget är att jag har stoppat den i fel fack, men jag vände upp-och-ner på hela ryggsäcken utan att hitta den. Man vill ju inte tro att någonting bara kan försvinna, men kollegans glasögon lämnade på något vis jordens yta för några månader sedan, så säker är jag inte. När jag gick över sågverksplanen på hemvägen i morse, plockade en kille jag mötte upp någonting från marken. Jag tyckte först att det var en nyckelknippa, men det visade sig vara min klocka. Minst en långtradare hade kört över den, så den såg ut som på bilden. I min gamla ryggsäck hade jag den i ett öppet nätfack, och där var jag mest förvånad över att den inte ramlade ut. Nu låg den i ett djupt fack stängt med tryckknapp, och hur den har lyckats klättra upp från det övergår mitt förstånd. Det känns ändå som tur att jag kom precis när kollegan hittade den. Annars hade jag grunnat resten av livet på vart den hade tagit vägen. Ännu mer tacksam är jag förstås över att långtradaren inte körde över den medan den låg kvar i ryggsäcken, som jag hade på ryggen. Jag visste att jag hade slut på batteri i klockan jag använde till jobbet tidigare, men det visade sig att armbandet var trasigt också. Så har den mörk urtavla, så jag tycker det är svårt att se hur mycket den är. Det får nog bli min nyaste klocka istället, fast det känns lite synd att ta den till jobbet. Då blir den åtminstone använd, för annars är det inte många gånger på ett år som jag har klocka på mig. Den är dubbelt så stor som dom andra, så då lär jag inte ens behöva ha glasögonen på mig för att veta när rasten är slut. Frågan är vilket fack i ryggsäcken jag vågar lägga den i.