Storlekar.

Jag läste visserligen någonstans att det skulle bli kallare igen på söndag, men nu stoppade jag ändå vinterjackorna i tvättmaskinen. Jag får väl köra med desto fler lager av kläder, om det skulle bli nattfrost igen. I nödfall går det ju rentav att plocka fram jackorna igen, men annars känns det skönt att få hänga undan dom. Jag tog på mig glasögonen för att kolla vad det egentligen stod i tvättrådet för respektive jacka. Det intressantaste var faktiskt storlekarna. Jag älskar stora, rymliga kläder. Hade jag haft en karl hade jag förmodligen lånat hans kläder för jämnan. Jag har förstått att det till och med finns något som kallas "pojkvänsjeans" att köpa för oss tjejer. Jackan jag använder till jobbet är storlek 48, och det får plats rejält med kläder under. Barbro på Sportringen håller inte alls med om att kläder ska vara oversize, så jackan jag har köpt där är i storlek 42. AnnSofie på butik Julia är likadan. Hon tror varje gång att jag kan ha betydligt mindre storlekar i kläder än vad jag egentligen kommer i. Jeans kan uppenbarligen aldrig sitta för tight, och så länge det är stretch kan man förstås ändå andas i dom. Jag tänker på henne varje gång jag står framför spegeln, och det fattas en decimeter för att jag ska kunna knäppa byxorna. Det är bara att ta ett djupt andetag och hålla andan tills jag får igen dom. Sedan behöver jag inte tänka på att hålla in magen, för det gör byxorna åt mig. I fredags slog hon alla rekord. Eftersom jag har en tendens att växa på bredden kommer jag knappt i storlek 42 längre. Nu hade jag inga glasögon på mig när jag shoppade. När jag kom hem visade det sig att jag hade köpt två par jeans i storlek 40!