Femte september.

Idag fyller killen på bilden fyrtio. Hans mamma var ensamstående, när han var liten. Vi började umgås medan vi bodde på samma område, och fortsatte mer eller mindre tills hon gifte om sig och flyttade till en villa i ett ytterområde. På åttiotalet var jag flera gånger hemma hos dom och firade grabbens födelsedag. På kortet är han elva, och det bör vara taget en av dom sista gångerna vi sågs.
Begreppet söndagsångest har fått en helt ny innebörd sedan jag började jobba veckans längsta pass på söndagsnatten. Under många år har söndagarna varit väldigt behagliga, eftersom jag har varit ledig ända till sent på måndag kväll. När jag var yngre mådde jag riktigt dåligt av dom, och hade ett intensivt umgänge, för att slippa vara ensam. Den femte september 1982 var en söndag. Då hade jag först min bror och en kompis hos mig på fika. Sedan satt jag hemma hos väninnan och sydde och läste en kärleksroman, medan hon bakade, och på kvällen cyklade jag hem till en kille och fikade.
Jag jobbade på Nordchoklad på åttiotalet. En av mina arbetskamrater var hälsofanatiker. Antingen är det vanligare idag än det var då, eller också ser man bara mer av dom nu när man har Internet och Facebook. Jag minns hur som helst att kvinnan ifråga inte hade fått med sina barn på tåget. Dom hade hävdat att dom hellre levde gott tills dom var fyrtio än led tills dom var åttio. Jag har känt ungefär likadant, så uppenbarligen lever jag sedan femton år tillbaka på övertid. Den här kvinnan introducerade fasta i mitt liv. Förhoppningsvis rensade den kroppen. Någon viktminskning blev aldrig resultatet för min del, eftersom jag efteråt gick och handlade allt jag hade varit sugen på i två veckor. Sista gången blev huvudvärken så svår och jag mådde så dåligt att jag bröt fastan den femte september 1987. Det är alltså nästan trettio år sedan jag fastade senast.