I morse cyklade jag bort till Statoil med ett paket på vägen till frissan. Att ta sig ner till centrum därifrån är en seg historia. Hela långa Storgatan blev för tråkig, så jag tog av ner mot Linnéasjön. Grönvägen är inte mycket roligare den, så jag valde skogsvägen genom Joelskogen. Det blev säkert inte mindre jobbigt att cykla i blandad terräng, men betydligt roligare. På hemvägen hämtade jag ett paket på posten. Eller varubrev som det kallades, fast det var lika stort som det jag hade varit och lämnat på morgonen. PostNords prislistor är en djungel, men om jag läser dom rätt så kostar en försändelse liknande den jag hämtade bara hälften så mycket att skicka om man har ett företag mot vad det gör för en privatperson. Några privatkunder vill dom tydligen inte ha. En av dom nya killarna på jobbet sa i veckan att han stiger upp vid tolv varje dag, eftersom han "inte vet hur länge man ska sova". Såna problem har inte jag. Min kropp talar om för mig exakt hur mycket sömn jag behöver. Igår blev det lite mindre, men det tog den igen idag. Jag var bara uppe en enda gång på åtta timmar. Sedan tog det ändå en och en halv timme för klockradion att få liv i mig ikväll. Det var nog tur att jag tackade nej till att besöka Jönköping på lördag. Det hade blivit knivigt att lösa med att vara uppe hela lördagen och sedan vända tillbaka och jobba söndag natt. Jag har förstått att många nattarbetare vänder på dygnet varje helg, men då fattar jag inte hur dom kan sova över huvud taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar