Nu har jag plockat in från balkongen för vintern. Sommaren tog omtag, och så länge det var mer än tjugo grader varmt ute kändes det som överkurs. Här dyker sällan upp oväntat besök numera, men hade det hänt hade det nästan känts pinsamt att inte kunna sitta ute. Det hade i och för sig krävts en storstädning för att kunna göra det. Så fort det blåser blir det fullt av löv, barr och annat bös på min balkong, och nu hade jag inte gjort något åt det på flera veckor. Jag sitter aldrig ute när jag är ensam numera. Förr hände det att jag satt på balkongen och läste eller skrev. Att jag har både laptop och smartphone som jag kunde ta med mig ut dit numera, har inte ens slagit mig. Speciellt inte som jag för tillfället har grannar under, som sitter på sin balkong och pratar högljutt hela sommaren. Ska jag vara tillräckligt nyfiken för att tjuvlyssna på folk som diskuterar, får det åtminstone vara såna jag känner. Nu ska jag strax ge mig iväg till jobbet för veckans längsta arbetspass. Jag ser det som veckans första, men enligt min arbetsgivare tror jag det är det sista. Fast räknar man så blir det ju aldrig någon helg. På vägen går jag förbi min gamla chefs villa, där det fortfarande klipps gräs. Han har en jättelik trädgård. Tidigare har jag sett honom på en åkgräsklippare, men nu far det runt en liten robotklippare där. Det häftiga med den är att den har lysen fram. Jag har aldrig sett det på någon annan. Jag har läst att dom där robotarna är livsfarliga för igelkottar. Jag undrar om det hjälper att dom syns, men kottarna kryper väl ändå bara ihop, och tror att taggarna ska skydda dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar