Facebookvänner.

Lika barn leka bäst heter det ju. Stämmer det så verkar jag ha valt mina Facebookvänner med omsorg. Igår fick jag småknasiga reaktioner på två av mina inlägg. Dom kom dessutom exakt samtidigt, så jag fann mig själv hoppande mellan två smått absurda diskussioner. Flickorna som skrev är för övrigt arbetskamrater från början. En har jobbat på Kährs, och en är fortfarande kvar där. Till bilden nedan var kommentaren att dom smakar bra i nödfall, men att om det blir krig räcker väl inte en duva. Hon har förstås rätt, även om den som skapade bilden knappast tänkte så krasst. Invånarna i syriska Aleppo skulle förmodligen vara tacksamma för en duva till middag. Mitt citat för gårdagen var: "Jag har bestämt mig och säger... kanske!" Det var då en annan väninna ut ur det blå svarade: "Till bilbingo..." Jag vet fortfarande inte var hon fick just bilbingo ifrån. När jag svarade ett klart nej på den, var hennes följdfråga dessutom: "Inte ens om en snygging frågade?" Det är ju så med dom flesta sysselsättningar att sällskapet betyder allt. Jag har till och med sett en hel hockeymatch på tv en gång. Det är definitivt ingenting jag skulle offra tid på annat än i rätt sällskap. Men hur dessa båda flickor tänkte och reagerade gjorde mig både förundrad och förtjust.